Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Rupert Brooke. Av Estrid Linder - Nakna träd. Av Teresia Eurén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
656
ESTRID LINDER
Society», en mycket radikal förening, där
han var en av de ledande krafterna,
möttes man av ett ansikte strålande av lycka
och hälsa. Han älskade livet och tog med
hela sin ungdomliga entusiasm emot allt
vad livet hade att skänka honom.
Rupert Brooke var en av sitt lands
bästa och ädlaste söner, en hjärtegod
människa och en trofast vän. Den kände mr.
Drinkwater skrev vid underrättelsen om
hans död: »Några av oss, som kände
honom, komma kanske att uppnå hög ålder,
men det är inte troligt att livet kommer
att skänka oss ett rikare minne än hans.»
Ett av de vackraste bevis på hur högt
uppskattad Rupert Brookes diktkonst är i
Amerika är det beslut som i april 1916
enhälligt fattades av Yale Universitys
styrelse, att inkomsten av den fond på 15,000
dollar, som bär Henry G. Howlands namn
och vars ändamål det är att vartannat år
utdela ett pris »för erkännande av något
särskilt betydande verk inom litteratur,
konst eller statsvetenskap», oberoende av
författarens nationalitet, skulle tillfalla
Rupert Brooke, särskilt med tanke på hans
diktverk från krigets första skede.
En av Rupert Brookes vänner, poeten
Walter de la Mare, kommer att i vinter
resa över till Förenta staterna för att hämta
den medalj som medföljer priset samt vid
detta tillfälle hålla ett minnestal över sin
berömde unge landsman.
I England har man satt i gång en
insamling för utförandet av en
porträttmedaljong i marmor, som skall uppsättas i det
vackra gamla collegekapellet i Rugby.
Arbetet kommer att utföras av professor J.
Harvard Thomas.
Skulle jag med denna i all
anspråkslöshet skisserade bild af Rupert Brooke
lyckats väcka några svenska läsares intresse
för hans diktkonst vore det mig
synnerligen kärt.
NAKNA TRÄD
Av TERESIA EURÉN
f. eneroth
Blank som en guldgrund himlen lyser,
dagern är hårdnat, bistert kall.
Intet förtonande färgspel höljer
blottad natur, som i strålglans fryser.
Sökande, eggad blicken följer
nakna linjernas rytmiska fall.
Avlövad skogen står, men härlig,
stark i sin resning, rak och kärv,
tecknar sig skarpt mot den gyllne grunden,
såsom en stolt och ödmjukt ärlig,
kämpande själ i prövningsstunden
visar sitt väsens teckning och nerv!
Kungliga armod, rena kyla,
barlagda grenars harmoni,
skönhet att vörda och beundra —
skänk mig den kraft, som ej vill skyla,
liv, som ej vissnandets tid kan plundra,
giv mig den sanning, som gör fri!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
