Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Ur bokmarknaden. Av Birger Nerman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR BOKMARKNADEN
669
daglig och en smula vulgär klang, något
som givetvis icke är lämpligt i en
vetenskaplig framställning. Den som önskar
bevis härpå kan se t. ex. sid. 130 överst;
Kanske kunde man också anmärka, att
författaren vid sin karaktäristik av vissa
personer använder uttryck, som tyda på en
väl enkel värdering; uttryck sådana som
»den ömklige kung Æthelred» (sid. 95),
»efter dessa båda oduglingars död» (sid.
•98) äro knappast tillfredsställande i en
saklig och objektiv skildring.
D:r Nordenstrengs entusiasm för sitt
ämne framlyser på nästan varje sida. Den
har gett hans skildring värme och fart, och
den har kommit honom att klart betona
de ljusa sidorna i vikingatidens kultur och
de många otvivelaktigt goda följderna
av vikingafärderna. Det är av vik’ att
vid en framställning av vikingatågen
dessa mindre lätt skönjbara sidor
tillräckligt betonas; det blotta relaterandet
av händelserna ger lätt en ensidig och allt
för ofördelaktig föreställning om
vikingafärderna och deras betydelse. Å andra
sidan måste man akta sig för att se
vikingarna i för gynnsam dager och att för
mycket bortse från de många motbjudande
sidorna i tidens liv. Det synes mig som
om författaren icke haft tillräckligt skarp
blick för dessa senare utan låtit sin
skildring av vikingarna bli något ensidigt
välvillig. Författaren förklarar sid. 75, att
vikingarna inte ådagalade någon egentlig
grymhet, men hela hans följande
framställning av vikingarnas mördande och
plundrande på de olika färderna är en
genomgående vederläggning av detta yttrande.
Och hur det kan förlikas med den sid. 77
lämnade uppgiften att vikingarna ganska
ofta kastade boll med småbarn och i
fallet uppfångade dem på spjutspetsar, är
svårt att inse. Att författaren härvidlag
hänvisar till att de samtida kristna folken
icke utmärkte sig för någon synnerlig
humanitet, hjälper ju icke att bortförklara
vikingarnas grymhet. I samband med d:r
Nordenstrengs allt för välvilliga syn på
vikingarna står, att han stundom låter sin
framställning bli något nationellt färgad.
Det förefaller som om författaren en smula
overdreve svenskarnas roll i vikingatågen,
under alla förhållanden betonas den väl
ivrigt, och de med fetstil framhävda
påståendena att Sverige är Europas äldsta
nutida ståt och veterligt världens äldsta
inskränkta monarki ge icke intryck av
frihet från nationell bundenhet. Man måste
vid all historisk framställning strängt bemöda
sig om att icke låta de nationella
synpunkterna tränga sig på vid den objektiva
värdesättningen; i detta avseende kan man
knappast vara nog försiktig.
D:r Nordenstrengs arbete är, så vitt
undertecknad vid genomläsning utan
särskild kontrollering av detaljuppgifterna
kunnat finna, vederhäftigt och tillförlitligt.
Framställningen är mycket saklig och
detaljrik, utan att detta dock gjort intrång på
skildringens lättfattlighet. Författaren har
lyckats väl i att få med det väsentliga av
det rika material, som stått till buds. Hans
framställning är, som naturligt är, grundad
på andra forskares resultat, men detta
utesluter icke, att han i mångt och mycket har
en självständig syn på vikingatidens
företeelser och problem. Någon gång har han
icke lyckats undgå upprepningar, och en
gång har han lämnat varandra motstridande
uppgifter, då han sid. 76 och 123 nämner
olika personer som konung Elias faktiska
motsvarighet.
Det är klart, att vid en skildring av
föreliggande slag endast säkra vetenskapliga
resultat böra meddelas. D:r Nordenstreng
iakttar i allmänhet denna regel, men i
vissa fall har han icke varit kritisk nog.
Den sid. 88 refererade, av annan författare
framställda gissningen, att den i källorna
omtalade Justin skulle vara identisk med
Skoglar-Toste borde sålunda icke ha
medtagits; den är ett sådant löst antagande,
varpå forskningen om dessa tider tyvärr
varit allt för rik och som genom sin
fullständiga saknad av metod helt faller utanför
vetenskapens område. Likaså är det
förvånande, att författaren som säkra godtar
Bugges identifieringar av Helgedikternas
ortnamn; det har alltid förundrat mig, att
någon kunnat godkänna Bugges ytterst
äventyrliga och enligt min mening uppenbart
felaktiga spekulationer över Helgedikternas
geografi. Helgedikterna återgå f. ö.
tydligen till händelser, som falla tidigare än
den egentliga vikingatiden. I detta
sammanhang kan anmärkas, att författaren vid
skildringen av vikingarnas vapen och
utrustning väl mycket sysslar med
folkvandringstidens fornsakstyper.
Inledningsvis lämnar d:r Nordenstreng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
