Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Minne av Björnstjerne Björnson. Av August Lindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MINNEN AV BJÖRNSTJERNE BJÖRNSON
Av AUGUST LINDBERG
ET VAR fru Caroline som
öppnade dörren i hotellet i
Köpenhamn, där Han bodde.
Jag sa mitt namn, mycket
tyst, och fick till svar ett: »Vaba?»
Jag upprepade det, och den gången lika
mycket för starkt som det nyss var för
svagt, så att hon hoppade till och
ropade in åt ett sidorum: »Björnstjerne!
Kom ut! August Lindberg er her!»
Nästa ögonblick stod han på tröskeln
i färd med att knäppa en skjortknapp.
August Lindberg, upprepade han liksom
mekaniskt för sig själv, och kom fram
emot mig. »Er De August Lindberg?»
Jag svarade »ja». — »Er De skuespiller
August Lindberg?» kom det igen. Jag
vågade ett »ja» på nytt, men sakta, då
han med en avgörande säkerhet svarade:
»Nej! De er icke en skuespiller, August
Lindberg. De er en personlighet!»
Jag tänkte mindre på det förfärliga
i hans ord att en skådespelare icke
vore någon personlighet än på hans
imponerande säkerhet, hållning och gester.
Så lade han handen på min axel och
förde mig fram till ett fönster »så at
jeg må få betrakte Dem».
Det är märkligt, mumlade han och
ropade på sin hustru. »Du, Karoline,
kom skal du se! Han har Lörd Derbys
näse; det er den samme som sitter på
omtrent hele det engelske parlament!
August Lindbergs efterlevande hava godhetsfullt tillåtit oss att meddela detta fragment ur
den bortgångne konstnärens tyvärr ofullbordade anteckningar från hans händelserika liv.
»De er Nordmänd derborte», tillade
han. »De stammer fra vore gamle
kon-ger og store bönder. Nej hvor det
gläder mig at se Dem Lindberg», slutade
han, och så var jag introducerad.
Så kom det allt flera och flera på
besök — mest gamla damer för någon
kvinnofrågas skull — Han levde »i
frågor», gav audiens som en kung, och
man lyssnade spänt till varje hans ord.
Splittrades uppmärksamheten något
ögonblick och sysselsatte man sig för
länge med varandra, blev han orolig.
Så till exempel kom en dam över till
mig i den högsta beundran för Ibsen
och för Gengangere. »Ja, vi lever i
en lycklig tid vi andra, och bör känna
oss lyckliga», utropade hon. »Vi har
Ibsen och er — och Honom där», tillade
hon, när hon äntligen märkte att han
lämnat sin plats och gått omkring som
ett lejon i sin bur, till dess att han
stod mitt framför henne. Så ändrades
samtalet och återfördes till honom igen.
Såsom författare var han storartad,
även i fråga om honorar. Vilken
annan än han skulle ha svarat så som han
svarade Ludvig Josephson, när det blev
fråga om Over Ævne: »Hvis det går slät
skall De ingenting betale, men hvis det går
godt skall De betale som en gentleman!»
Och ändå var han icke rik. På tal
om de föredrag som han hållit i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
