Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN STOCKHOLMS TEATRAR
Av CARL G. LAURIN
ELÅTNA med det ganska
olustiga lustspelet På rätt plats av
dansken William Norrie voro
nog egentligen blott svenska
dramatiska författarna, och det är ej någon
vidare imponerande samling — som publik.
Och var för resten den främste av dem,
Tor Hedberg, så vidare nöjd med stycket:
Det danska språket är »blødt», men
här var hela pjäsen i byggnad,
karaktäristik och världsåskådning litet väl
blöt-djursartad, och den hade i alla fall ej den
hos vissa dylika varelser — t. ex.
lim-fjordsostrat — förekommande förtjänsten att
vara välsmakande.
Kanske också någon, som har svårt
för att vitsa, gladde sig åt att kunna
sammanställa »På rätt plats» och Dramatiska
teatern. Jag tycker om danskar, om fru
Anna Norrie, Tor Hedberg och Ivan
Hed-qvist, men kan i alla fall ej hitta ett
berömmande ord om denna pjäs, där herr
Hedqvist spelade ömklig baron ypperligt,
och där fruarna Zanderholm och Hedberg
voro söta i kapp. Trots det allvarligaste
grubbel kunde jag icke fatta, vad Eddie
Calm—herr Gustaf Molander hade varit,
var och skulle bli. Till min ursäkt må
meddelas, att jag efter föreställningen
frågade honom själv, men han kunde, ehuru
minst lika bildad och begåvad i
verkligheten som på scenen som Eddie, ej ge
någon som helst upplysning. Ja, han visste
ej en gång, om han var kär i lilla Maj
— baronens f. d. förhållande —, mycket
mindre om det skulle bli äktenskap dem
emellan sedan ridån gått ned.
Det skulle vara ytterst oroligt, om
allmänheten skulle lika livligt deltaga i
forskningarna angående en huvudredaktörs, en
generaldirektörs eller en verkställande
direktörs för kullagerfabrik eller bryggeri
kompetens, som då frågan gäller en
teaterdirektörs kapacitet. Den Gud ger ett
ämbete ger han också förmågan att sköta
det, säger man. Jag är nog irreligiös att
tro, att detta ej alltid är fallet, men alltid
ger däremot försynen en chef en djupare
uppfattning av den byråkratiska
synpunktens berättigande, han må ha varit hur
radikal som helst förut.
Då dramatiska författarföreningens
styrelse beskyllde herr Hedberg att motarbeta
nyare svensk dramatik, ansågo honom vara
»genomgående olämplig som teaterchef» och
i allmänhet tämligen ödesdiger, så
utfärdade herr Hedberg en proklamation till
allmänheten, där han »med anledning av
allt detta buller» bad att fa rikta till
allmänheten »en vördsam uppmaning att
bibehålla sitt lugn och iaktta en avvaktande
hållning». Han hade tydligtvis glömt,
sedan den tid, då han själv var allmänhet,
att allmänheten i allmänhet anser att det
är roligt och bra, att en chef blir
bortkörd, så att man så fort som möjligt får
en ny att hacka på.
Somliga, men inte så värst många,
undra vem som har rätt, teaterchefen eller
fru Frida Stéenhoff, herr Ernst Didring,
Gustaf Collijn, Algot Ruhe och Algot
Sandberg. De senare beskyllde å alla
Sveriges dramatiska författares vägnar,
utom författarna till Johan Ulfstjärna och
Gertrud, Dramatiska teaterns chef att
med »hårdnackad envishet och absurd
motvilja hindra framförandet av nyare
svensk dramatik». Nu kunde man undra,
varför just Dramatiska teatern och inte de
andra teatrarna skulle behöva spela dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
