Ord och Bild / Tjugusjätte årgången. 1917 / 133 (1892-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Sveriges äldsta förbindelser med Östeuropa enligt forskningens senaste resultat. Av Gunnar Ekholm

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

varken tröjor eller kaftaner, utan mannen är iklädd
en grov mantel, som han sveper om sin ena
sida, så att ena handen blir fri. Alla bära en
yxa, en kniv och ett svärd, och utan dessa
vapen ser man dem aldrig. Kvinnorna ha på
bröstet en liten dosa[1] av järn, koppar, silver
eller guld, allt efter mannens förmögenhet
och tillgångar. På dosan är en ring, och
vid denna är fästad en kniv, som även
är anbragt på bröstet. Omkring halsen bära
de guld- och silverkedjor. När nämligen
mannen äger tio tusen dirhem, låter han
göra sin hustru en kedja, har han tjugo tusen,
får hon två kedjor, och på samma sätt erhåller
hustrun ännu en kedja för vart tiotusental
dirhem, som mannen blir rikare. Därför bära de
ryska hustrurna ofta en stor mängd kedjor
kring halsen.

BRONSYXOR AV MÄLARDALSTYP SAMT EN GJUTFORM TILL DYLIKA, FUNNA I FINLAND OCH GUVERNEMENTET KASAN. Efter Tallgren.

— — — — — — — — — — —

Så snart deras skepp kommit till denna
ankarplats, gå de alla i land, medförande bröd,
kött, mjölk och en berusande dryck (mjöd?)
samt begiva sig till en upprest trästock, på
vilken är utskuret ett mänskligt ansikte och som
är omgiven av mindre träbilder, bakom vilka
andra pålar äro uppresta. Var och en av
köpmännen framträder till den stora träfiguren,
kastar sig ned framför den och säger: »O min
herre, jag har kommit från fjärran land och för
med mig så och så många flickor och så och så
många sobelfällar.» Sedan han sålunda
uppräknat alla sina medförda handelsvaror,
fortsätter han: »Dig bringar jag denna skänk», och
nedlägger vad han medfört framför träbilden
med orden: »Jag hoppas, att du skänker mig
en god köpare, som är väl försedd med guld-
och silvermynt, som köper av mig allt vad jag
har och icke gör svårigheter mot mina
fordringar.» Efter att ha sagt detta, avlägsnar han
sig. Om emellertid hans handel går illa och
hans uppehåll på platsen blir för långvarigt,
återvänder han med en andra, stundom en
tredje gåva. Och möter det för honom ännu
svårigheter att nå sitt syfte, bringar han en
gåva till en av de små bilderna och ber om
dess förbön med orden: »Det är ju vår herres
hustrur och döttrar.» Så fortsätter han att
vända sig till den ena statyn efter den andra,
ödmjukt bedjande om förbön. Ofta går sedan
hans handel lätt och väl, så att han kan sälja
alla sina medförda varor, och han yttrar då:
»Min herre har uppfyllt min bön, och det är
nu min plikt att vedergälla honom.» Därpå
tar han ett antal kor och får, slaktar dem och
ger en del av köttet åt de fattiga, bär
återstoden till den stora bilden och de omkringstående
små bilderna samt hänger ko- och fårhuvudena
på pålarna, som stå nedslagna i jorden. Men om
natten komma hundar och förtära allt, och den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>