Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - En furstlig brudfärd år 1592. Av Nils Ahnlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 82
NILS AHNLUND
1,500 hästar hade fört deras
uppvaktning tillstädes. Och före hemkomsten
till Sverige utgick befallning till
borgerskapet i Nyköping att i större
utsträckning än förr pryda sina hus med fönster
av glas — en ej alltför vanlig lyx den
tiden.
Tio somrar därefter dog hertiginnan
Maria. »Min ädla furstinna vardt från
mig tagen», skriver Karl i sin rimmade
krönika. Samma källa visar, att
hertigens följande änklingsstånd skänkte
honom föga hugnad. Han vistas dessa år
gemenligen vid hovet i Stockholm, midt
uppe i högadelns och kungahusets
konflikter. Bistert faller hans omdöme om
denna värld, där han blott finner
mörksens kabaler; allt annat än ridderlig är
hans skildring av de intrigerande
damerna; tacklös är hans möda att
bispringa sin broder konungen! Ett
föremål för hat och misstankar från skilda
håll börjar han tänka på att lämna
Stockholm:
»Om jag skall vara här länger till hova,
då sätter jag mig i stor våda.»
Allt mer förtrogen blir han med tanken
att »gå till nytt giftermål» och skiljas
från omaket, och en afton går han till
konung Johan och yppar sitt uppsåt.
Konungen finner intet att invända men
spörjer, tycks det, en smula överraskad:
»Vart ut haven I tänkt, vart veien I ro,
och vart haven I stämt, vart veien I hamna?»
Hertigen svarar — berättelsen är förut
utan alla antydningar — att han skall
till Holsterland; där finnes en ung fröken,
som passar honom väl; av hennes herr
fader har han vid ett besök åtnjutit all
fägnad. Konungen lyckönskar, men adeln
är i hemlighet glad att bli av med
hertigen.
Karls ofullbordade rimkrönika är som
bekant långt ifrån ett litterärt mäster-
stycke, och dess värde som historisk
källa grumlas av bristen på fastare
kronologi och framställningssättets ömsom
språngartat rapsodiska, ömsom buttert
polemiska art. Hur förkortad dess
skildring är, skall strax visas genom en
konfrontering med de verkliga urkunderna.
Men intet behöver hindra oss att
antaga, att de något tungfotade rytmerna
återgiva verkliga situationer,
sammanträngda men tämligen exakta
minnesbilder. Den furstlige författarens
svaghet att romantiskt utsmycka sin
»äktenskapshandel» är fullt bevislig — en
eftergift åt litterära mönster men ett
älskvärdt drag, kanske det enda, som lyser
upp dessa rim.
Emellertid har hertigen — fortsätter
krönikan — sändt en av sina förtrogne
män, Lybert Kauer, till Holstein. Han
reser till Kiel, finner fröken Kerstin ung
och karsk, uppvaktar hennes fru moder
änkehertiginnan och yppar i förtroende
sitt ärende för henne. Han får till svar,
att familjeråd skall hållas, och att
hertiginnan Elisabet av Mecklenburg, Karls
syster, och hennes man hertig Kristoffer
skola tillkallas. De anlända en afton,
alla understödja med glädje Karls höviska
begäran, särdeles hertig Kristoffer (»jag
ville han hade den fröken i famn»), och
hertiginnan Kristina, den blivande
brudens mor, förklarar sig redo att på
ögonblicket styra till bröllop: vagn och häst
skola framskaffas; själv vill hon följa sin
dotter till Sverige. Hertig Karls utsände
underrättas om den höga släktens
samtycke, vänder ögonblickligen hemåt och
kan i Nyköping varsko sin herre om
änkehertiginnans snara ankomst (»hon
följer mig på fot!»). Följande morgon
vaknar hertigen i sällsamma tankar; allt
står för honom som en dröm. Dock,
ingen tid att förlora — anstalter måste
träffas för brudföljets mottagande.
Vi kunna avbryta här. Gottorpsar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
