Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - En furstlig brudfärd år 1592. Av Nils Ahnlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 82
NILS AHNLUND
brev till änkehertiginnan av Holstein.
Men i enlighet med vedertagen hövisk
sed synes han ej haft bemyndigande att
framställa ett formligt frieri; i alla
händelser var hans andragande hos Kristina
i Kiel nog så genomskinligt. Hertig Karl
vore till sinnes att avlägga sin sorg och
jämlikt Guds ords bud ingå i nytt
äktenskap, och hans uppsåt hade funnit livlig
tillstyrkan av alla hans vänner, i all
synnerhet landtgreve Vilhelm. Kauer synes
ha fått åtnöja sig med att utbedja sig
Kristinas goda råd. Mot slutet av
augusti följde svaret. Med hjärtlig fröjd
hade hertiginnan erfarit Karls uppsåt;
vid de tyska furstehoven funnes nog
många fräulein men så godt som alla
vore barn ännu — endast Vilhelm av
Hessen och de lüneburgska hertigarna
ägde giftasvuxna döttrar. Kristina kunde
ej råda hertig Karl till vare sig det ena
eller det andra men lovade att på allt
sätt vara honom till tjänst. Med all
erforderlig siratlighet hade hertiginnan
undvikit att uttala sig om sina egna barn.
Beskedet var synnerligen
förhoppningsfullt; det är att antaga, att landtgreven
fällt ett godt ord till den svenske
vännens förmån, och att Lybert Kauer
munt-ligen erhöll mer rakt på sak gående
meddelanden.
Hertig Karl uppfattade också
utgången som gynnsam. Knappt mer än
hemkommen avfärdades Lybert Kauer på
nytt till Tyskland — det var i oktober —
för att förbereda ett formligt avgörande.
Han besökte först Karls syster,
hertiginnan Elisabet, och kunde till sitt värv i
Holstein medbringa hennes
rekommendation. Hans fullmakt var vidtgående —
så ägde han att framställa förslag
angående brudens livgeding — men för en
slutgiltig överenskommelse ägde han icke
bemyndigande. Hertig Karl önskade,
att fröken Kerstin snarast möjligt måtte
resa till Sverige, åtföljd av sin fru moder,
och att bilägret måtte firas i Nyköping.
De första dagarna av februari 1592
befann sig Lybert Kauer i Gottorp, dit
också hertig Kristoffer och hertiginnan
Elisabet begivit sig. Här föll
avgörandet, här uppsattes preliminärt ett
utförligt äktenskapskontrakt. Men
änkehertiginnan var föga tilltalad av utsikten att
anträda den långa och svåra resan till
Sverige; hon hoppades att Karl ville
underkasta sig besväiet att komma till
Holstein och där fira sitt bröllop.
En månad senare, den 5 mars, kunde
Karl anteckna i sin kalender: »Fick
jag-veta, att Gud allsmäktig haver det så
behagat, att fröken Kirstin är mig med
vänners råd och samtycke tillsagd. Är
det Gud behagligt och mig nyttigt, så
värdiges Gud vidare hjälpa i saken till
en lycksalig begynnelse och salig
ändalykt». Lybert Kauer hemkom en vecka
därefter, medförande utförligt besked om
ställningen. Karl var emellertid föga böjd
för den tyska resan. Vägen vore intet
hinder, blev hans svar, men tillståndet i
riket tilläte honom ej att lämna landet.
Med den annalkande sommaren bleve
sjöfarten fri — ville hertiginnan, om hon
föredroge sjövägen, resa med egna skepp
till Södermanland, eller skulle Karl sända
sina och hämta brudföljet? Ty senast
midsommar borde bröllopet stånda. Med
detta brev sändes pagen Hans Rostock,
slottskockens unge son, till Holstein.
Fröken Kerstin själv framskymtar icke
mycket i dessa förhandlingar. Hon fyllde
samma vår nitton år, och om hon
någonsin sett sin tillbedjare, hade hon då
varit ett barn. Den första maj mottog
hertig Karl första brevet från sin
blivande brud. »Gud låte det vara skett
i en lycksalig stund», har han skrivit i
sin kalender.
Det ofullbordade
äktenskapskontraktet krävde ännu vidlyftig möda, och för
att avsluta alla formaliteter sändes den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
