Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - En furstlig brudfärd år 1592. Av Nils Ahnlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 82
NILS AHNLUND
möta där. Som synes hade sjövägen ej
kommit i fråga vid valet av färdeled.
Omsider voro underhandlingarna i
Kiel och Gottorp i allt väsentligt
slutförda. De svenska herrarna kunde resa
hem, sedan man med tillbörlig omsorg
fört till protokollet, undertecknat och
beseglat allt som angick brudens
hemgift, livgeding, nytillkomna förmåner och
upphörda reservaträttigheter. Konung
Johans och konung Sigismunds
bekräftelse å hennes nya svenska domäner
hade företetts. Tjuguen sörmländska
socknar, staden Strängnäs och spridda
gods i Uppland och Västmanland, lagda
under Gripsholm, Tynnelsö och Rävsnäs,
voro anslagna till livgeding; den årliga
räntan i naturaprodukter, osmundsjärn
och guld var noga specificerad.
Borgmästare och råd i Hamburg hade
utfärdat certifikat för de husgeråd av ädel
metall, som bruden skulle medföra till
Sverige; hennes klenoder upptogo en
förteckning på flera sidor, hennes
klädkammare, till vilken utom skrudar och
dräkter hörde en brudbädd, hade
vederbörligen inventerats. Härtill kom i reda
penningar 20.000 riksdaler. Det var
överenskommet, att avresan till Sverige skulle
ske tre veckor efter midsommar, och
danska regeringen hade underrättats för
att i tid träffa anstalter till brudföljets
befordran till svenska gränsen.
Hertig Karl å sin sida hade ej heller
vilat. Från hans kansli utgick dessa
månader en jämn ström av bjudningsbrev
till furstar och herrar, av befallningar till
hertigdömets fogdar och underlydande.
Redan i slutet av mars sändes inbjudan
till pfalzgrevinnan Anna Maria att med
gemål och barn infinna sig samt till
grevinnan Katarina av Ostfriesland och
hertiginnan Elisabet av Mecklenburg, Karls
systrar; den senares man, hertig
Kristoffer, hade i dagarna avlidit. Men först
den 2 juli underrättades konung Sigis-
mund av Polen om det stundande
bröllopet, med inbjudan att själv infinna sig
eller, om vägen från Warschau till
Nyköping befunnes för lång, låta
representera sig. Det var att förmoda, att
intetdera skulle bli fallet; omständigheterna
hade så fogat, att ingen representant för
Karl bevistat Sigismunds nyligen firade
förmälning. Slutligen inviterades i
augusti konung Johan, hans drottning fru
Gunnel och änkedrottningen Katarina
Stenbock. De furstliga gästerna kunde
endast räknas till ett fåtal; de skulle
skänka glans åt den talrika församlingen
av hertigdömets adel och representanter
för de främsta ätterna utom detta — de
nämligen, som Karl aktade värda en
inbjudan, ty han stod ju icke på bästa fot
med den svenska högadeln.
Frälsemänmännen i Närke uppbådades att den 16
juli infinna sig i Vadstena, medan de
från Värmland och de västgötska
häraderna befalldes att den 20 samlas i
Jönköping. Hertigen ämnade sist av alla
anträda färden nedåt gränsen, sedan han
sändt sin stallmästare med hästar och följe
i förväg genom Östergötland till
Jönköping, vars borgerskap anmodades bereda
hertigen kvarter under resan till och
från Halmstad, där han ville möta sin
brud. En ädling sådan som Karl Sture
— han hade 1579 följt hertigen till
Heidelberg — skulle infinna sig i Nyköping
med så många hästar och karlar han
kunde uppbringa, prydda och stofferade
på bästa sätt »oss till ära och behaglig
tjänst», Karl Sture själv i röd jacka av
sammet, hans tjänare i ridkjortlar och
långa stövlar. Fogda och
befallningsmän underhandlade med prästerskap och
allmoge om bröllopsgärden, som utgick
på så sätt, att sexton bönder utgjorde
en gill oxe om fyra daler. Alla dessa
förberedelser drogo ut på tiden, och det
har snart nog befunnits nödvändigt att
ännu en gång framflytta bröllopet, till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
