Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - En furstlig brudfärd år 1592. Av Nils Ahnlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 82
NILS AHNLUND
medföljde några dagsresor; färden gick
från Lunda över Kolmården till Kvillinge,
och andra dagen var man i Norrköping,
som kanske tilltalat den främmande
reseskildraren mer än någon av de svenska
orter, han besåg: en vacker och livlig
liten stad i en skön omnejd vid ett
fiskrikt vattendrag, som driver en mängd
kvarnar, med Stegeborgs nya,
ofullbordade slott i närheten. Här vilade man
en dag, här vände hertigparet åter norrut;
fem svenska adelsmän med följe
eskorterade resenärerna vidare. I Linköping,
ävenledes en vacker stad, besågos
konung Johans hus och domkyrkan, vars
härliga gamla altarskåp, med
framställningar av frälsarens liv från födelsen till
graven, framlockar uttryck av beundran.
Tyvärr avbryter vår källa här; sist
om-förmäler den liksom i förbigående
Vadstena med dess ståtliga fästning. Genom
en annan, visserligen ytterst summarisk
färdeuppteckning kunna vi dock i stort
följa de resandes öden. Över Skenninge
och Grenna gick tåget till Jönköping,
där man slog in på samma väg som man
följt vid uppresan. Men återfärden
saknade icke motigheter och besvär. Och
dock brådskade den: änkehertiginnan
nåddes i Småland eller Danmark av
underrättelsen, att hennes bror landtgreve
Vilhelm kort förut avlidit. Fjorton
dagar fick resesällskapet ligga stilla i Korsör
för de våldsamma höststormarna, som
omöjliggjorde en samfärdsel över sjön.
Först den 25 november nåddes Kiel —
efter en resa på drygt två månader.
Vid samma tid spred sig ryktet om
ett annat furstligt dödsfall inom
frände-kretsen: Johan III:s. Politiska
stormmoln stiga upp på horisonten; Uppsala
möte börjar kasta sin skugga framför
sig. Samtida iakttagare trodde sig veta,
att hertig Karls förbindelse med det
holsteinska huset skulle medföra vidtgående
följder; så menade påvlige nuntien
Mala-spina, att hertigens giftermål med
Kristina skulle skänka honom stödet av
Danmarks och Skottlands befryndade
konungahus.
Vad tänkte den unga hertiginnan själv,
ännu en främling i sin makes land? Axel
Oxenstierna har om henne sagt de
bekanta orden, att hon var »av lekamen
däjelig och väl uppvuxen, desslikes av
mod och sinne hög och ädel». Men den
beskyllningen har även framkastats mot
henne, att hon styrkt sin make till de
hårda åtgärder, som äro bekanta från
hans historia; allmogen i Småland
kallade henne — av delvis andra grunder —
»den onda drottningen». Kanske var
hennes ställning till striden om Sveriges
öde från början avgjord av personliga
motsatser, varom vi icke veta mycket
med visshet. Sörmlandshertigen var icke
hennes förste friare, hon hade tidigare
ägt en annan — Sigismund. Genom sin
faster Elisabet, också verksam vid Karls
giftermål, hade han giljat till Kristina,
översändt konterfej och kostbara
presenter men till slut slagit alltsammans ur
hågen. Ännu under Kristinas livstid har
Messenius antecknat en sägen man och
man emellan, enligt vilken hon sedan
denna händelse alltid bevarat ett djupt
agg mot Sigismund; hon hade episoden
i minne och eggade sedan sin man att
tränga honom från regementet i Sverige.
Så anse några, skriver den gamle
krönikören, med befogad skepsis tilläggande:
på vad grunder må de själva veta.
Förutom åtskilliga i äldre och yngre
svenska och danska publikationer tryckta källor har
jag för denna uppsats anlitat två handskrivna
samlingar i Gottorpsarkivet (n:r 135 och 252),
Rigsarkivet, Köpenhamn, däribland den
uppteckning av färden, som i det föregående företrädesvis
följts. Den kompletteras av en annan, något
avvikande men ofullständig, bland Langebeks
excerpter 10, Kongelige Bibliotek, Köpenhamn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
