Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Hiawathas giljarfärd. Ur »The song of Hiawatha». Av Henry W. Longfellow. I svensk översättning av Björn Gottlieb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 io
HENRY W. LONGFELLOW
som dem älska, älskas åter.
när de lärt att ge oss bistånd,
när vi gamla stödjas av dem,
kommer, fjäderprydd, en yngling,
med sin flöjt av vass en främling
vandrar genom byn och spelar,
vinkar till den skönsta flickan,
och hon följer, dit hon ledes,
lämnar allt för denne främling.»
Glad var färden emot hemmet
genom skogar utan gränser,
över berg och över ängar,
över kullar, floder, sänkor.
Kort den tycktes Hiawatha,
fast de gingo mycket långsamt,
fast han sökte ställa stegen
efter Minnehahas fotsteg.
Över breda floders forsar
på sin arm han lyfte flickan;
lätt hon tycktes som en fjäder,
liksom hjässans fjäderbuske.
Stigen röjde han för henne,
böjde undan alla grenar,
gjorde hyddor utav grenar,
bäddar utav granens kvistar,
gjorde upp en eld framför dem
utav torra furukottar.
Alla vindar följde med dem
över ängar, genom skogar,
alla stjärnor sågo på dem,
höllo vakt kring deras slummer.
Från sitt tillhåll uti eken
adjidaumo, ekorr’n, syntes,
skarpt bevakande de tvenne.
Och Wabasso, vita haren,
hoppade ur vägen för dem,
plirade ur hålan mot dem,
satt där rak på sina hasor
och bevakade de tvenne.
Glad var färden emot hemmet!
alla fåglar sjöngo ljuvligt,
sjöngo blott om frid och lycka.
Så sjöng blårygg, sjöng Owaissa:
»Lycklig är du, Hiawatha,
som har fått en sådan maka!»
Opechee, den röda domherr’n:
»Lycklig är du, Vattnets Pärlskratt.
som har fått en sådan make!»
Och från fästet solen vänligt
log emot dem mellan grenar,
sade till dem: »Mina vänner,
hat är skugga, kärlek solsken,
livet sol, med skugga blandad:
styr med kärlek, Hiawatha!»
Ifrån skyn såg månen på dem,
glänste trolskt mot deras läger,
sade till dem: »Mina vänner,
lugn är natten, rastlös dagen,
svag är kvinnan, kraftfull mannen,
hälften mitt, om än jag lyder:
»Styr fördragsamt,Vattnets Pärlskratt!»
Så det var de drogo hemåt,
så det var som Hiawatha
till Nokomis’ lilla hydda
förde månljus, stjärnljus, eldsken,
förde stammens milda solsken,
Minnehaha, Vattnets Pärlskratt,
vackrast ibland alla kvinnor
i Dacotens vida rike,
i de vackra kvinnors rike.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
