Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Ur bokmarknaden - Av C. F. Hennerberg - Av Lydia Wahlström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR BOKMARKNADEN
237
trots dess för övrigt strängt vetenskapliga
prägel, blir fullt njutbart för vilken bildad
person som helst med något intresse för
tonernas konst. »Den poetiska idén» heter
också ett av verkets mest intressanta
kapitel, vilket föregår den egentliga
analysen av tonverken. Dessa senare
behandlas i följande grupper: pianoverk och
konserter, symfonier, dramatiska verk och
uvertyrer, vokala verk samt sist kammarmusik.
En av de stora förtjänster, som verket
äger, och som särskilt av en tysk kritiker
(A. Heuss) framhållits, är det sällsynt fasta
grepp, som förf. fått pä frågan om Beethovens
utveckling. Lite var hava vi hört talas om
»Beethovens tre perioder», och denna
märkvärdiga utveckling är, som bekant, det
allra mest framträdande särdraget i B:s
personlighet. Då förf. med erkänt
överlägsen talang behandlar detta moment, så
bör det vara av alldeles särskilt stort
intresse för alla vänner av Beethovens konst
att erfara, hurusom denna analys
synnerligen grundligt blivit verkställd i fråga om
de för alla lätt tillgängliga
pianokompositionerna.
För de många Beethovensbeundrarna
inom vårt land bör det vara icke litet
glädjande, att detta gedigna verk över
Beethoven blivit översatt till svenska
språket. Översättaren, tydligen själv en varm
beundrare av Beethoven, har efter allt att
döma gått till sitt värv med det djupaste
allvar. Att åtskilliga uteslutningar
(exempelvis författarens förord och
litteraturhänvisning) samt förkortningar — jag tänker
här närmast på det kronologiska registret —
blivit verkställda torde föranledts av
ekonomiska skäl. Därigenom torde dock intet
väsentligt rörande Beethoven själv hava gått
förlorat: förkortningarna synas huvudsakligen
hava gjorts i fråga om specialuppgifter för
avhandlingens bipersoner. I förteckningen
över Beethovens kompositioner har
översättaren gjort en ändring mot originalet, i det
att tonverken grupperats efter opusta) och i
en förenklad systematisk anordning. Sist
anföras de kompositioner, som sakna opustal.
Vad som ej gärna undgår att falla i
ögonen vid läsningen av den svenska
upplagan är den rätt stora mängden av tyska
citat. Ofta användas sådana för anföranden
av Beethoven själv ur hans brev eller ur
andras anteckningar. Sant är visserligen,
att det mången gång högst originella i Beet-
hovens uttryckssätt skulle hava gått
alldeles förlorat vid en översättning, men i ej
få fall, framförallt där det icke gäller
Beethovens egna uttryck, hade det onekligen
varit bättre, om ett överflyttande till svenskt
språk hade skett, då det ju i alla
händelser är fråga om en svensk översättning.
Vad slutligen beträffar verkets
typografiska utstyrsel med det förekommande
bildmaterialet kan omdömet icke bliva mer
än ett: förlaget har därav all heder.
C. F. Hennerberg.
Malvida von Meysf.nbug: I landsflykt. En
idealistisk kvinnas memoarer. Med förord av Ellen
Key. Stockholm, Wahlström & Widstrand.
ÖRST den bekännelsen, att jag
inte fullt kan dela Ellen Keys höga
uppskattning av Malvidas
»Memoi-ren einer Idealistin». Hon hörde
nog till de icke så få författare, vilka
betyda mer genom sin personlighet än genom
sina böcker. Själv kan jag icke bedöma
personligheten annat än genom den bok,
som här föreligger — den enda av henne
jag lärt känna —, och ur den slår en viss
andlig torrhet mig till mötes, trots alla de
rika erfarenheter, den obestridliga begåvning
och den kraftiga karaktär, som där möter
oss. Saken kan till mycket stor del bero
på det tidstypiska i själva stilen. Boken
behandlar och är nog delvis jämnårig med
krinolinens, Offenbach-operettens och
stra-maljbroderiernas tid, och det konstlade i
allt detta meddelar sig nästan oundvikligt
åt hennes normala, jämnflytande stil, som på
oss verkar gammalmodig snarare än
ålderdomlig. Den är oss för närstående att kunna
verka enbart vördnadsvärd, men ändå för
fjärran att verka modernt rättfram och
pregnant; den är i stället ordrik med något av
pekpinne, som vi skulle kunna undvara, och
just därför erinrar den mig om den nu för
längesedan avlidna guvernanttyp, efter vilken
manliga novellister ännu alltjämt envisas
att teckna sina lärarinnor. Lägg bara
märke till huru fadd den i tonåren så
beundrade Macaulaystilen verkar på den, som
tar upp Macaulay efter t. ex. tjugufem års
förlopp!
På samma gång ligger det över Malvida
von Meysenbugs liv ett slags avsiktligt
arrangerande, som på läsaren verkar lika
konstgjort som ett holländskt slättlandskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
