Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Nordiska teaterkvällar i Berlin. Av Carl David Marcus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDISKA TEATERKVÄLLAR I BERLIN 267
dekorationsskiss av svend gade. lessingteatern.
handling och miljö för att framstå
levande från scenen. Det är särskilt en stor
vinst för Hebbelteatern att äga en nordisk
konstnärspersonlighet som Svend Gade till
sitt förfogande, då han är i stånd att
gestalta teaterns nordiska repertoar med
nordisk uppfattning.
Svend Gades rika gärning är icke en
kopia av Reinhardt, utan en självständig
personlighets utveckling av den moderna
utstyrselkonsten. I egenskap av skandinav
har han ett mera utbildat sinne för den
intima mystik och den strömning av dröm
och lyrik, som utmärker så månget
nordiskt drama. Därför har han mäktat
tillägna sig Strindbergs Drömspel, Kronbruden,
Till Damaskus på ett så enastående sätt,
att deras framförande helt enkelt bildar epok
i Berlins teaterliv och av den vakna
kritiken här som i Köpenhamn vunnit det
största erkännande och framkallat en
ovanligt livlig tillströmning från publikens sida.
Hebbelteaterns nordiska teaterkvällar ha
till mycket stor del rönt denna framgång
tack vare Gades utstyrselkonst och Rudolf
Bernauers begåvade regi. Här som
annorstädes i Berlin upplever man nämligen
ytterst sällan ett alldeles likvärdigt
samspel, på grund av den omständigheten att
de förnämsta krafterna fördela sig på de
olika teatrarna och de unga icke
rekryteras med nödvändig urskiljning.
Drömspelets iscensättning skrider fram
på samma banor, som Gade beträdde med
sin utomordentligt djärva och lyckade
behandling av Kronbruden. Problemet är
utan tvivel det svåraste i modärn
teaterkonst, därför att hela dramats drömstruktur
är ny. Om detaljer kan tvistas, om
helhetsverkan ej. Grundprincipen är stilisering
anpassad efter dramats symboler, smygande
sig efter varje bilds egenart och fantastiska
innebörd. Det finns en hel rad bilder
här, som t. ex. Fingalsgrottan eller
advokatens fattiga rum, som komma verkets
egen ande så nära som möjligt. En annan
sak är det, att scenrummets trånghet
försvårar vissa verkningar, vilka komma
starkare till sin rätt på Dagmarteatern i
Köpenhamn. Endast en konstnär med
nyskapande poetisk fantasi och med en stor
teaterpraxis kan åstadkomma sådana väl
avvägda scenbilder. Bernauers regi har
smidigt anpassat sig efter ramen och
åstadkommit ett ensemblespel och en
textbehandling, som försiktigt och stilfullt
framhäver det visionära, det drömlika, det
overkliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
