Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Lord Byron och politiken. Av Erik Björkman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
|LÖRD BYRON OCH POLITIKEN
301
allt vad som är parti, det ser jag lätt,
men med dess större öppenhet och värma
kan jag förfäkta då, vad som är rätt;1
inställsamheten jag försmår att härma
och vill ha fria händer, rätt och slätt,
emot frondörer — och ej mindre heller
emot schakalen, som åt högdjur skäller.
Om det legitima kungadömet heter
det t. ex.:
Men lika godt. »Bevare Gud vår kung!»
Och alla kungar! Folket tröttna torde;
och låser det sitt hjärta och sin pung,
så är det starkare än Herrans smorde.
När selen blir den sämsta kamp för tung
och han får slita mera än han borde,
slår han bakut. Och folket, denna mobb,
tör en gång ledsna vid att härma Job.
(D. J. VIII: 50).
Någon kvinnofråga fanns ej’ på Byrons
tid. Ej heller ha i hans hjärna några
tankar motsvarande den moderna
kvinnorörelsen uppspirat. Hans ställning till
kvinnorna är i Don Juan i regeln
skeptikerns och cynikerns.
Bekant är Byrons yttrande om
kvinnorna:
Jag betraktar dem som mycket vackra men
underlägsna varelser, som äro lika litet på sin
rätta plats vid våra bord som de skulle vara i
våra rådskammare. Hela det nuvarande
systemet i fråga om kvinnokönet är en kvarleva
av det barbari, som låg i våra förfäders
ridderlighet. Jag betraktar dem som vuxna barn;
men liksom en dåraktig moder behärskas av
sina barn, är jag alltid slav under någon av
dem. Turkarna stänga in sina kvinnor och äro
mycket lyckligare; giv en kvinna en spegel och
brända mandlar, så är hon nöjd.
Blåstrumporna — och dit hörde hans
hustru — begabbade han skoningslöst;
t. ex. i sin dikt »The Blues». Han
anser kvinnan som samhällshyckleriets
stöd-jepelare. Det är icke någon slump att
Byrons vackraste kvinnokaraktärer stå
på naturtillståndets nivå.
Att giva exempel på Byrons hat mot
hyckleriet är överflödigt — hans dikter,
framför allt Don Juan, äro fulla därav.
Han älskade striden mot detta för dess
egen skull, och hela hans diktning är en
utmaning däremot. Dock några exempel:
O giv mig fyrti prästers kraft att sjunga
ditt lov, o hyckleri, så du blir brun,
en hymn så gäll som dygden på din tunga.
(D. J. IX: 34.)
Sanningen är, skriver han, att i dessa
dagar Englands primum mobile är lögnen, den
politiska lögnen, den poetiska lögnen, den
moraliska lögnen, men alltid lögnen, som
upprepar sig i alla livets faser.
Och på ett annat ställe:
Hyckleriet är det värsta av alla brott.
Det hyckleri, han ville åt, var först
och främst det som kännetecknas av det
oöversättliga ordet »cant», tomma fraser,
»falsk salvelse» e. dyl. Byron älskade
Italien, emedan det enligt hans åsikt var
fritt från »cant». Han ansåg »fashion»,
konventionalismen, den offentliga
meningen, vara Englands tyrann, frihetens,
särskilt yttrandefrihetens förklarade fiende,
och han ansåg sig född att hudflänga
den i frihetens intresse.
Fri från hyckleri, visade Byron en
öppenhjärtighet utan like och ansåg
framtidens lösen vara frihet från tvång i tal,
skrift och handling — med naturens
krav satta i stället för samhällets rostiga
konventionalism. Naturens röst, sådan
den gav sig tillkänna i skaldens hjärta
och snille, var för honom en etisk
ledstjärna, säkerligen föga pålitlig. Han
vill ha rum »för en fri själs vingslag»,
anser skaldehjärtat som suverän sedlig makt
och ställer dess subjektiva godtycke över
den konventionella världsordningen.
Denna sociala etik, radikal och nihilistisk i
grunden, torde ha utgjort det mest
tragiska i Byrons livsuppfattning; den
förgapade sig så i friheten, att där fanns
föga rum för sådana begrepp som plikt
och självbehärskning, av vilka det senare
i grund och botten för honom blev
liktydigt med hyckleriet.
Byrons frihetskärlek saknade icke sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
