- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjugusjätte årgången. 1917 /
312

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Minnen från två fälttåg i Afrika 1859—1860. Ur efterlämnade anteckningar. Av Henric Ankarcrona

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

30 6

HENRIC ANKARCRONA

på benen, och strax efter kl. 5 satte sig
avantgardet i marsch mot det starka
passet Fondak i riktning mot Tanger.
En tjock dimma hade lägrat sig över
trakten, så att man blott kunde urskilja
de närmaste föremålen framför sig, men
vid 7-tiden började solen skingra
dimman, och det härligaste landskap
utbredde sig för våra blickar. Allt såg
till att börja med så stilla och fridfullt
ut, men snart började man på de
framförliggande höjderna urskilja den
Marockanska armén, vilken liksom en vit orm
slingrade sig efter krönet. Då och då
hördes ett skott, som växlades mellan
våra flankörer och kejsarens av Marocko
svarta garde. Första armékåren, som
hade teten, utvecklade nu tvenne
brigader och framgick till anfall, men
mottogs av en så överväldigande eld, att
den till 8 bataljoner uppgående
infanteristyrkan vände och kastade sig tillbaka
utför sluttningen. I sällskap med tvenne
preussiska officerare, vilka liksom jag
voro anställda i 0’Donnells stab, åtföljde
jag det anfallande infanteriet, men då
vi sågo utgången tittade vi på varandra
och undrade huru detta skulle sluta.
Artilleriet, som efter stora svårigheter i
den kuperade terrängen ändtligen lyckats
framkomma, avbröstade nu på ett par
tusen fots avstånd och överöste den
fientliga ställningen med granater, men

marockanerna höllo sig ändå fast en god

\

stund, oaktat de ej hade en enda
artil-leripjes att svara med; dock drogo de
sig slutligen i skydd nedanför krönet.
Återigen framsändes infanteriet, men så
snart det kommit uppför sluttningen
kröpo araberna åter fram och kastade
det ännu en gång tillbaka. Först sedan
ytterligare en brigad framsändts till
understöd föll denna första ställning i
spanjorernas händer. Den ena
höjdsträckningen efter den andra måste på detta
sätt tagas, till dess marockanerna slut-

ligen drogo sig över en mindre slätt
tillbaka till den egentliga
huvudställningen, varest hela den till mellan 50
och 60,000 man uppgående armén
koncentrerade sig, mot vilken general Prim,
som under tiden uppmarscherat med sin
kår till vänster om den första, nu skulle
försöka sin lycka.

Hittills hade jag åtföljt 0’Donnells
stab, men red nu över till general Prim
och slöt mig till hans följe. Det var
som om en annan anda farit uti
trupperna så snart »den tappraste bland de
tappra» övertagit ledningen, och innan
kort hade han fått fast fot i ställningen.
Han höll dock på att bliva övermannad
och kringränd av den mångdubbelt
starkare fienden, men vek ej ett steg, utan
höll tappert stånd, ehuru under
betydliga förluster. En bataljon frivilliga
cata-laner (Prims landsmän) skickades fram
mot en by, vilken den väl lyckades taga
för några ögonblick, men blev strax med
betydlig förlust utkastad igen på samma
gång byn blev skjuten i brand, och vi
kunde se, huru några sårade och fångar, som
stannat i marockanernas händer,
kastades levande i lågorna. General Prim
fick en häst skjuten under sig och tvenne
adjutanter sårade, varav en dödligt.

När kulregnet var som svårast, tyckte
jag själv att jag egentligen ej hade något
där att göra, i synnerhet när jag såg
marskalk 0’Donnell med sin stab sitta
i lugn och ro långt bakom oss, men
rätt som det var kändes det som om
jag fått ett ordentligt käpprapp över
vänstra höften. Jag hoppade till i sadeln
och förde instinktmässigt handen till
höften, och en bredvid mig sittande
officer pekade på min röck som var
söndersliten.

Emellertid hade den första kåren
åter ordnat sig och började utveckla sina
bataljoner på Prims högra flygel, då han
ändtligen fick andrum, varpå hela spanska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:55:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1917/0348.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free