Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Norsk konst i Stockholm. Av Ragnar Hoppe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORSK KONST I STOCKHOLM
349
interiör med dame i sort kjole. oljemålning av sören onsager. 1916.
friskhet, det ljust gröna och det bleka
röda ger dem deras ljuva behag.
Vågade man anmärka något på
De-beritz’ målningar, så skulle det vara, att
de ej alltid äro fasta och klara nog, att
planen ibland väl omotiverat gå över i
varandra, och att hans figurer ej riktigt
följa tyngdlagen, ej tyckas stå säkert på
marken utan i stället ofta ge intryck av
att hänga i luften. Men hans konst
andas en så betagande, rent målerisk
charm, att dessa små anmärkningar
ingenting betyda.
Om Deberitz är målaren par
préférence, så får man väl snarare räkna Jean
Heiberg till den klassiska linjens män.
Båda dessa ha lärt av Cézanne, men de
ha sett olika sidor hos mästaren.
Deberitz spelar på Cézannes tre-klanger,
på färgens modulering, Heiberg odlar
hans linje, hans klassiskt klara
komposition. Men Heiberg är långt ifrån någon
Cézanne-epigon. Det är hans eget väsens
behov av klarhet och disciplin som fört
honom in på denna den nya
klassicismens väg, och om han bygger sina
bilder mera logiskt och konsekvent än de
flesta nordbor, så behöver detta icke
vara ett bevis för att han har ett kyligt
och torrt temperament.
En viss aristokratisk reservation
präglar verkligen hans konst, men tränger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
