Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - En musikalisk återblick. Konsertsäsongen. Av Olallo Morales
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38o
OLALLO MORALES
bakaskådande konst, dock ej reaktionär,
utan fylld med nya idéer och präglad
även stark och självständig personlighet.
Hela Brahms’ alstring blev ett vittnesbörd
om hans musikaliska tro, lika övertygande
inom de stora orkestrala formerna och
kör-■ verken som på den intima
kammarmusikens och visans område. För något år
sedan gav Kammarmusikföreningen en
ganska omfattande inblick i Brahms’
kammarmusiklitteratur; nu fullständigade
Konsertföreningen helhetsbilden med nästan
samtliga orkesterverk och de förnämsta
körsa-kerna. Vid fem Brahmskonserter gåvos
sålunda de fyra symfonierna,
violinkonserten, själfullt tolkad av Carl Flesch, de båda
pianokonserterna i d-moll och b-dur med
den sympatiske musikern Karl Nissen och
pianovalkvrian Elly Ney som solister,
Haydn-variationerna och de två ouverturerna.
Därjämte framfördes under medverkan av K.
Musikkonservatoriets elevkör de sköna
vokalverken Nänie och Schicksalslied samt
med Nya Filharmoniska sällskapets kör Ein
deutsches Requiem, det ädlaste bland
religiösa verk inom den protestantiska ton-
konsten sedan Bach och Brahms’
oförgängligaste skapelse.
Oaktat Brahmscykelns musikaliska
behållning blev dock Richard Strauss’ besök
i slutet av februari säsongens märkligaste
tilldragelse. Först hälsade musikvännerna
honom välkommen vid en romansafton på
Musikaliska akademien, där flertalet av dess
favoriter presenterades av barytonisten Fritz
Steiner med tonsättaren som idealisk
beled-sagare vid flygeln. De, som söka njutning
utan möda, fingo drömma bort en stund
av det jäktande nuet vid de lugna,
stor-linjiga melodierna i Morgen, Befreit, Traum
durch die Dämmerung, Ich schwebe och
Freundliche Vision med dess förborgade
lidelse, tjusas av den sinnliga charmen i
Ständchen och Heimliche Aufforderung,
ryckas med av det dityrambiska
uppsvinget i Cäcilie och Schlagende Herzen,
varjämte de karakteristiska proletärsångerna,
den patetiska Ruhe, meine Seele, Jung
Hexenlied och Waldseligkeit kunde fånga
även den kräsnare musikälskarens intresse.
Herr Steiner visade sig som en känslig
tolk för Strauss’ sånglyrik, trots att stark
indisposition minskade röstens välljud och
expansionskraft. Oaktat en rik lyrisk
alstring är det dock som orkesterdiktare Strauss
intager rangplatsen bland samtida
komponister. I sina symfoniska dikter,
symfonier och operor har han fört musiken till
yttersta gränsen av dess uttrycksförmåga
och med hänsynslösaste konsekvens drivit
den Berlioz-Lisztska programmusikaliska
idén till dess klimax och slutpunkt. Man
må intaga vilken ståndpunkt som helst till
Strauss, den rättvisan måste man dock göra
honom, att han som ingen i våra dagar
ger det starkaste uttrycket av sin samtid.
Detta är Richard Strauss’ storhet. Varken
i Brahms’ inåtvända konst eller Debussys
världsfrånvända impressionism pulserar det
sjudande livet i industrialismens tidevarv.
Men Strauss fångar livet omkring sig på
sin koloristiskt obegränsade orkesterpalett
och återger det med en realism, som
tvingar åhöraren att se med öronen. Han
avslöjar hänsynslöst det komplicerade
moderna samhället i dess skönhet och fulhet.
Om det ibland blir brutalt, skrikande,
påträngande, är det dels av praktiska skäl,
vår tid kräver handgriplig tydlighet, dels
uttryck av hans sjudande temperament och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
