Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Svensk litteraturhistoria. Av Werner Söderhjelm - Ny svensk lyrik. Av Olof Rabenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
392
WERNER SÖDERHJELM
är viktigare, Ed. Möricke förekommer ej
— han är ju dock en av det nya
Tysklands allra största lyriker och hade
därför förtjänt ett omnämnande — åtminstone
lika väl som Julius Stinde! Maupassants
novellistik hade bort få en bestämdare
behandling, särskilt i betraktande av att
han så starkt inverkat på nordens.
Mystiken i Maeterlincks dramer överraskar
icke, om man tänker på tidsströmningarna
i allmänhet — också här ett bevis på
vanskligheten att se en genre för sig.
Dock, detta, och åskilliga andra
enskildheter, som man kunde finna skäl att
diskutera, betyder intet mot den verkligen
överväldigande mängd av upplysningar
Warburg ger och den så behagliga, ärliga,
vinnande och personliga meddelelseform, i
vilken han skänker dem. Särskilt vill jag
betona hans sorgfälliga strävan att få fram
alla de enligt hans åsikt lyckade omdömen
andra uttalat och resultat de kommit till
samt passa in dem, citerande deras upphov.
Det verkar kanske ibland något söndersmulat,
även detta, men det är högst sympatiskt.1
1 Försummelserna i detta avseende äro
verkligen ej många. Gärna hade jag önskat, att vid
omnämnandet av Runebergs »Svanen» och dess
sammanhang med Herders av Atterbom omdiktade
Ett jätteverk som denna
litteraturhistoria kan icke vara i alla avseenden fulländat.
Men ingen skall kunna underlåta att betyga
sin beundran för den överlägsna och väl
alldeles enastående detaljkunskap, den
intellektuella vakenhet, den obegränsade
kärlek till uppgiften och den märkliga
arbetskraft, som där framträda — i synnerhet då
man betänker, att författaren till fyra
femtedelar av arbetet, däribland det alldeles nya,
som kommit till, samtidigt som han sände
sitt sista korrektur till tryckeriet ingick i
sitt sextiofemte år och lugnt kunde säga
till sig själv, att den uppgift han slutfört,
den skulle ingen annan nu levande svensk
litteraturhistoriker mäktat på detta sätt lösa.
En synnerligt rikhaltig om också icke
fullständig bibliografi avslutar verket. Den
skall komma att göra goda tjänster och
bliva mycket anlitad. För arbetets
begagnande som en källa, till vilken men
ständigt och jämt måste återvända, hade det
varit väl, om både register och
innehållsförteckningar kunnat göras fylligare. Men
man hjälper sig med dem sådana de äro.
paramyti upptäckaren härav, dr Ruth Hedvall, blivit
nämnd. — Måhända har föif. t. o. m. gått för långt
i att söka få in varjehanda t. ex. metriska detaljer,
som varit föremål för forskares uppmärksamhet.
NY SVENSK LYRIK
Av OLOF RABENIUS
I.
Bo Bergman: EI Jen. Stockholm, Albert Bonnier.
Bertil Malmberg: Schillers estetiskt-filosofiska
diktning. I urval och översättning jämte en
inledande essay. Stockholm, Albert Bonnier.
— —: Atlantis. Stockholm, Albert Bonnier.
— —: En blödande jord. Tidsdikter. Stockholm,
Albert Bonnier.
WØ ÄR BO BERGMAN utger en
dikt-K™ sam’’nS> kan man vara v’ss om
f/1 både att han har något personligt
L-^SESËLÆJ att säga och att han ger detta
personliga innehåll i en form, som äger
den genomarbetade och stilfulla konstens
prägel. Vad som kanske framför allt
fängslar i hans diktning, är det fasta, knappa,
behärskade uttryckssättet, som skyr alla
tomma påhäng och prydnader. Utan
tvivel är han en av de yppersta versartister,
den moderna svenska litteraturen har att
uppvisa. Även när han endast skriver
miniatyrer, är det något så rent, samlat
och rundat över formgivningen, att
fåordigheten ger en expressiv konstverkan och
väger mycket tyngre än många andra
skalders rikare och amplare frasering. Hos
Bo Bergman är strofen ofta klar och
genomskinlig som en droppe och lödig som en
pärla. Dikten har här vad jag skulle vilja
kalla gravitation, en enhetspunkt i en
bestämd tanke eller stämning, kring vilken alla
orden i organisk gruppering kristallisera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
