Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Köpenhamn. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
410
CARL G. LAURIN
HIRSCHSPRUNGSKA MUSEET.
som sig bör mitt i staden. Tivoli skiljer sig
från andra Tivolin, Alcazarer och Magic
Cities därigenom att det är roligt.
Brännvin, öl och champagne äro ej svåra att
här hitta, och det är riktigt, ty naturen,
säger Aristoteles, vill hjälpas på traven,
och delikata räksmörgåsar och gladlynta
flickor förekomma ymnigt. Fylleri,
svordomar och slagsmål däremot egentligen
blott då vi nordligare skandinaver blanda
oss i leken.
Att gossar och flickor placeras på
en roterande skiva och slungas om
varandra sker väl nu litet varstädes i
världen, men aldrig med den behållning
som i Tivoli. Nyligen såg jag en
anordning, vilken dock icke i likhet med
elektrisk magnetism och finsenbehandling
är uppfunnen i Köpenhamn. Det var
»Skärselden» i Tivoli. Knuffade och
skuffade av en hel serie mekaniska
anordningar närmas en skara ynglingar
och unga flickor ur skilda
samhällsklasser samt även barnungar och mycket
åldriga tanter till den kritiska plats, där
genom en kraftig pust kjolarna flyga
över huvudet. Man behöver ej vara
predikant, klasslärarinna eller
yrkespsykolog för att fatta, att detta kan vara
prövande för en storstadspubliks takt.
Jag drog mig emellertid från
»skärselden», jag vill icke säga luttrad men
full av uppriktig beundran för ett
publikum av unga pojkar, »smaapiger» af
olika dygdegrader och gamla gummor,
som kunna skratta åt och prata med
varandra utan tafatthet eller
närgångenhet och utan att därför lämna vad som
kallas »sin personliga stil».
Jag råkade för länge sedan en
gammal tysk merkantil jude på en ångbåt.
På min hänförda skildring av museerna
i Berlin utbröt han entusiastiskt: »Und
Panoptikon!» Kanske säger någon, och
med skäl: Köpenhamnarna ha väl ädlare
glädjeämnen än Tivoli. Köpenhamn är
mycket rikt på museer av hög klass.
Även den mot stenyxor mest kallsinnige
blir mera varm och mera kunnig till
och med av en flyktig visit i museet i
det vackra Prinsens Palæ, där
Guldhornene av naturliga skäl blott stå i
av-gjutning, och där givetvis Oscar
Montelius med sina större förkunskaper har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
