Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Köpenhamn. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
412
CARL G. LAURIN
med ett par undantag, och dessa
lyckligtvis i Sverige, hos prinsar av blodet.
Socialisterna däremot, för vilkas
synpunkter jag oftast är främmande, ha
bestått sig eller rättare fått staden att
bekosta den mest solida, dyrbara och
konstnärliga skulpturala omramning för
sin talarstol och för den inhägnad af
granit, där åhörarna på Blaagaardsplads
— utanför Peblingesøen i den stadsdel,
som ligger åt Frederiksbergssidan — skola
mättas med sunda och folkliga
synpunkter. Det är Danmarks störste
bildhuggare, Kai Nielsen, som här format
grupper av arbetare och barn, dekorativa,
bulliga granitblock, som äro infogade
i granitbröstvärnet, som omger torget.
De äro redan, som meningen varit,
blankgnidna av klängande pojkar. Den
är symbolisk för mycket av det bästa
i Köpenhamn, denna förening av
talarstol, frodig och livsvarm konst och
barnlek. Man kan också här tillämpa på
barnen ordet »smaa», som står i versen
till Köpenhamn på den bronsskål
socialisterna skänkte och som är uppställd
utanför rådhuset,
Ens mod dine Smaa og Store
lyse Smilet om din Mund.
Ute från Frederiksbergsparkens höjder
ser man över den stora staden, som
breder ut sina husmassor på den
själ-ländska slätten, lika plan som havets
yta. Så mycket bättre synas de många
pittoreska tornen, Vor Frelsers Kirkes
gammaltrevliga spiraltorn, Nikolai Kirke,
Rådhustornet, det klumpiga Rundetaarn,
som genom H. C. Andersens sagor
väckt tusentals skandinaviska barns
intresse. Allra vackrast är St. Petri
kyrkas torn.
Över röda tegeltak glänsa tuppar
och kors, skimra guldkulor och
grön-patinerade tornspiror. Den ärevördiga
Frue Kirke, i vars tornskugga
universitetet uppväxte och vid vilken det trevna
Regensen, studentboningen, ordnades av
Christian IV, som tycks ha hunnit med
mycket under de sextio år han
rege-gerade, har flera gånger förstörts av
eld och sköts sist ner 1807. Kyrkan
har i nyklassisk stil ombyggts av C. F.
Hansen. Det har stått hårda strider,
huruvida detta grekiskformade tempel
med sin Kristus och apostlarna av
Thorvaldsen skulle förses med tornspira.
Spirofober och spiromaner stridde och
visade ett i Köpenhamn ovanligt starkt
kyrkligt intresse.
Köpenhamn är en levande stad, en
hemtrevlig stad, där kulturen under
skarpa strider mellan hjärtemänniskor
och hjärnmänniskor sammansmält
tradition och frihet på ett sätt, som
åtmin-minstone starkt tjusar många av oss
svenskar. Och jag tror man kan
till-lägga norrmän.
Under dessa tider av hat och
krossade kulturvärden tänker man på den
våldsamma förstörelse, som för 110 år
sedan övergick staden, då den engelska
regeringen ville tvinga Danmark att gå
med England. Man blir orolig vid
tanken på att England eller Tyskland skulle
göra om den saken.
Trakten norr om staden, både inne
i landet och ute vid kusten, är
egentligen en park utan motstycke i hela
världen. Varken London eller Paris
har en omgivning med så storstilad
elegans, där det små- och storborgerligt
formade Köpenhamn har till sin
disposition milsvitt av med bokskogar
kransade sjöar, av jättelika ekar, under vilka
hjortarna beta, och där i lummiga stora
trädmassor härliga slott, som
Frederiks-borg eller Fredensborg, resa sig.
Omständigheterna eller rättare naturen och
danskarna själva ha skapat en jättepark
liksom tillkommen ur en cesarisk
fantasi. Och såsom grekerna prisade deras
frikostighet, som lämnade folket rätt att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
