Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Johannes Jörgensen. Av Mathias Feuk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHANNES JÖRGENSEN
Av MATHIAS FEUK
I.
LAND alla dem, som i våra
dagar färdas i express- eller
lyx-tåg över Brennerpasset till det
soliga landet där söderut, har väl
en och annan, när han bekvämt lutad mot
de stoppade sofforna låtit sina blickar
följa den breda tusenåriga landsvägen
utmed järnvägslinjen, önskat att hans tid
kunnat medgiva honom att vandra därute
på vägen, upp över passet, med ränseln
på ryggen och stav i hand. Vilken
stämning att så liksom forna tiders fromma
pilgrimer eller glada goliarder kunna draga
framåt, se den ena skimrande alptoppen
efter den andra lyfta sig, komma närmare,
försvinna i fjärran — och så mot aftonen
stanna i något härbärge i en av de gråa
små städerna utmed vägen och höra ett
underligt främmande tungomål på
människornas läppar. Men när angelus
förklingat därute i den blå skymningen skulle
man taga fram ur ränseln den bok man
valt till reskamrat och vän. Liksom de
längesen förgätna bröder på
vandringsvägen, som här gått till vila en afton efter
att — alltefter skiftande sinnen — ha
värmt sina hjärtan vid en sida i »De
imi-tatione Christi», några strofer ur
»Cheru-binischer Wandersmann» eller »Des
Kna-ben Wunderhorn» — så skulle också vi,
våra dagars Italiafarare, ha slagit upp en
sida hos den »diktare och drömmare» vi
haft med som vän på vägen. Kanske
skulle det för någon bli en sida hos
författaren till Rejsebogen, Pilgrimsbogen, Bag
alle de blaa Bjærge — Johannes Jörgensen.
Den vandrare, som så valt, skulle förvisso
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
