Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Johannes Jörgensen. Av Mathias Feuk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
MATHIAS FEUK
kampen mellan tvivel och tro. »Ett
skriftermål» har någon träffande kallat dessa
dikter. De klinga dock ut i ett sursum corda:
Min Sjæl af Lys var fuld
og al min Sorg var under Sol begravet.
Jörgensens följande diktbok bär blott
titeln Digte och är av år 1898. Däri
finnas dock poem tillkomna redan 1895
och intagna i första avdelningen av
Rejsebogen, »Tyske Dage». Det är över hela
skildringen — i Tyske Dage — av det
gamla Sydtysklands romantik en stämning
av djup skönhet uttryckt i ett språk så
ädelt och enkelt som i de gamla
folkvisorna, med vilka Jörgensen här också
visar sin förtrogenhet. Hans tidigare
ungdoms alltför starkt smyckade bildspråk är
nu förvandlat till en stil av stor enkelhet
och renhet. — En kväll, när diktaren
suttit uppe på en bergssluttning med det
solbelysta gröna Schwabenland under sig
i drömmande frid, en kyrkspira lyftande
sig mot den lätta svävande horisonten och
svalorna under glada skrin kretsande över
sig i den aftonblå rymden, då har en av
hans allra vackraste små lyriska dikter
blivit till.
Der rödmer Skyer langt ude,
hvor Solen gick ned.
Der funkler en enlig Rude,
en Sjæl uden Fred.
En sidste Drossel synger
blandt Fyr og Gran,
og mine Tanker gynger
foruden Plan.
De glade Svaler svinger
sig i det Blaa,
og Aftenklokken ringer
fra Taarne graa.
Det er saa grönt og stille
paa Bjærgets Skrænt.
Mod Evighedens Kilde
min Sjæl er vendt.
Någon har på diktaren själv återfört
de sista orden här och sant och vackert
sagt, att han är en av dem, vars själ är
vänd
mod Evighedens Kilde.
En del »v lyriken i Digte är skriven
över italienska motiv. Italien! för
människor i allmänhet väl ett namn som alla
andra namn, men för den, som en gång
andats dess luft, ett ord vars musik inga
politiska sym- eller antipatier kan göra
disharmonisk. Och för den, som älskar det
romantiska draget i Italiens väsensart, skall
förvisso Johannes Jörgensens diktning kunna
bliva en kär vän. Ty den sidan av Italien
förstår han, och har han skildrat som få.
»De gamle graa ßjærgbyer — de gamle
graa Byer, som jeg maaske elsker höjere
end noget nulevende Menneske» har han
på ett ställe sagt. Dock möter man kanske
ej denna Italiastämning starkast i hans
poesi utan i vissa av hans prosaböcker.
Särskilt är det Umbrien oc’n där landskapet
kring Assisi som inspirerat honom till
naturskildringar av betagande skönhet.
Jörgensens rent religiösa dikter, psalmer
ha de kallats och förtjäna väl namnet, äro
att finna redan i Bekendelse och utgöra
sedan ett starkt inslag såväl i Digte som
i Blomster og Frugter och Af det Dybe,
hans två senare diktsamlingar. Man har sagt
Jörgensen som psalmist i sina bästa stunder
erinra om de två stora danska
psaltnsång-arna från den äldre romantikens tid,
Ingemann och Grundtvig. Sant är också, att
det hos Jörgensen finnes ej litet av samma
innerliga andakt inför naturens rikedom
och skönhet, som Ingemanns
utomordentliga sommar-, morgon- och aftonpsalmer
ge uttryck åt. Och även det trosvarma,
frimodiga, som är ett av den Grundtvigska
religiositetens särmärken, präglar vissa av
Jörgensens bästa psalmer. Man finner den
förra egenskapen i t. ex. en sådan hymn
som »Solskinssalme» (ur Blomster og Frugter).
Saa lys en Lund, saa lun en Luft,
saa mild en Sommersolskinsdag.
En Morgenstund med Lindeduft
og svage Vindes sagte Drag.
Der leger Skygger hid og did,
og lyse Knopskæl regner ned;
det er en Tid, saa solskinsblid,
saa mild og lys og fuld af Fred.
Ak skönne, höje Himmelblaa
og Lövets gyldne Kirkehal,
lad mig i Eders Klarhed gaa
den lange Dag til Mörkefald!
O alle Sommerhimles Gud
höjt over Træers Gyldentag,
för os af Verdens Sulskin ud,
fra Lys til Lys, fra Dag til Dag!
Man får dock ej tro att Jörgensens
religiositet bara är solsken och vackert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
