- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjugusjätte årgången. 1917 /
458

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Lund för hundra år sedan. Ett apropos till de stundande jubelfesterna. Av E. Wrangel - 2. Domkyrkans kor som föreläsnings- och promotionssal

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

45°

E. WRANGEL

femtio är förut eller mera mottagit
lagern, kröntes till jubelmagistrar.

Man förvånar sig över, att det
visserligen ganska rymliga koret kunde
hysa en större promotionssamling.
Munkstolarna äro till antalet 78 (77), och
särskilda bänkar ha väl för tillfället mellan
dem inflyttats; där kunde 150 personer,
kanske än flere, få rum. Främst sutto
väl promovenderna. Akademistaten och
»hospites» intogo då de gamla stolarna,
prokansler, rektor och promotor den
längre in stående, tredelade prelatstolen.
Där vid altaret var uppbyggd den lilla
brädställning med kateder, som fick
tjänstgöra som »parnass», vartill några
trappsteg ledde. Det var vid 1817 års
promotion, såsom Sjöborg antyder, första
gången som jubelmagistrar bekransats
i Lund — i Uppsala infördes denna sed
redan 1812. Däremot kunde Sjöborg ha
tillagt, att »det för Lund egendomliga
promotionsbruket» att små vitklädda
flickor bära »de frånvarandes och
jubelmagistrarnas kransar» (A. Th. Lysanders ord
i programmet 1877) har sin upprinnelse
från promotionen 1811, då den för vackra
ceremonier lagde Sjöborg själv var
promotor. Han ordnade då, att nio unga söta
flickor, anförda av den bildskönaste
fullvuxna flicka, som Lund då ägde, mamsell
Lampa, »inledde processionen från
akade-mibyggnaden på Lundagård över Lilla torg
genom katedralen upp på parnassen», som
var kransad av blommor och lager:
»Klädda i vita dräkter, med sandaler på fötterna
och blomsterkransar på huvudet
beledsagades de unga sånggudinnorna av en
tioårig, även vitklädd Apollo, som bar
magisterringarne på sin lyra» (A. Kahl,
Tegnér och hans samtida i Lund s. 55).
Ceremonien bibehölls sedan, ehuru något
förenklad; redan 1814 — då bl. a. A.
Kahl och C. G. Brunius samt Elias Fries
blevo magistrar — »bortföllo Apollo och

skönhetsdrottningen»; och sedan
minskades antalet unga flickor, stundom voro de
blott tre eller fyra. Promovendernas antal
var sedermera också i regeln vida
understigande den fordom fastslagna siffran 60.

Sjöborg borde också ha tillagt, att
1817 års promotion — då professorn i
matematik K. E. Kjellin var promotor
och bl. a. H. Reuterdahl blev magister
samt A. J. Retzius jubelmagister —
»icke hölls, som vanligt i den så kallade
munkekyrkan, utan på en uti koret av
domkyrkan byggd rymlig parnass».

Med »koret av domkyrkan» menar
notisförfattaren i Lunds Weckoblad, som här
citerats, lekmannakoret nedanför
kormuren (jfr bilden sid. 456). Här torde också
de följande promotionerna ha ägt rum.
»Parnassen» säges ha varit ganskahög,och
de fungerande samt akademistaten sutto
på amfiteatraliskt ordnade bänkrader. A
läktarna hade inbjudna damer sin plats.

När under 1830-talets förra del denstora
trappan tillkommit och högkoret upplåtits
för församlingen, förlades själva
ceremonien med parnassen åter dit; och här
förrättades också jubelfestens promotion 1868.

A. Th. Lysander, som var promotor
vid den sista promotion, som den
filosofiska fakulteten anordnat i Domkyrkan
(1877), yttrar i programmet: »Vi anse
kyrkan vara den enda rätta platsen för
detta slags promotioner, icke blott
därför att kyrkan är vår inhemska
bildnings moder, att vårt universitets älsta
lärosäte verkligen stått i Lunds
domkyrka, att från dess kor och kapell
vetenskaperna talat sina första ord i de
södra landskapen, utan mest därför att
kyrkan allena är hela folkets hem och
samlingsort. Detta rum är ävenledes
enkom skickat till den korta andaktsstund,
som lämpligen avslutar promotionen: allas
deltagande i gemensam bön och sång göre
högtiden till gemensam sak för alla.»
__(Forts.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:55:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1917/0506.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free