Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Finnes det några byster av Jean Antoine Houdon i Stockholm? Av Georg Göthe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
476
GEORG GÖTHE
Men »la belle comtesse» var
dessutom en verksam deltagarinna i det
politiska intrigspelet, kanske skulle man i
våra dagar rentav kallat henne »aktivist».
Hon tillhörde hertig Choiseuls parti —
hon var till och med hans älskarinna
säges det —, hennes salong var
samlingsplats för den talrika grupp av
herrar och damer, som arbetade för den
en gång så mäktige ministern och för
hans återvändande till makten, och själv
var hon själen däri. Som hon därtill
var gunstling hos drottningen, Marie
Antoinette, åtminstone en tid, fanns det
skäl nog för både Gustaf III och Creutz
att stå i förbindelse med henne.
Som ett litet exempel på hennes
företagsamhet, rätt kuriöst för övrigt, kan
nämnas att hon i ett brev (1784) enträget
ber Gustaf, den protestantiske monarken,
genom sitt förord hos påven söka
förvärva en kardinalshatt åt Talleyrand,
den unge abbén i St. Denis och
prästerlige generalagenten, nu en uppstigande
stjärna på den politiska himlen.
De resande förnäma svenskarna
uppvaktade henne likasom salongernas
andra tongivande damer, däri följande sin
konungs och ambassadörens (Creutz)
föredöme. 1 Så berättar till exempel Axel von
Fersen d. y. om en nyårsvisit han i
Creutz’ följe gjorde hos m:me de Brionne,
som mottog dem i sitt cabinet de
toilette, där hon satt med sex askar rödt
smink framför sig, sysselsatt att med en
kniv skrapa bort pudret från sitt ansikte.2
De sista svenska uppvaktningar hos
henne, som jag sett omtalade i tidens
krönika, äro de visiter som G. M.
Armfelt gjorde hos henne efter Gustaf III:s
död 1792 i Bryssel, där hon som
emigrant levde högst indraget, samt 1793 i
1 Redan Karl Gustaf Tessin hade skaffat
sig hennes porträtt, en bröstbild i pastell. Se
Åkerö inventarium för 1757.
2 G. Castrén, Gustaf Filip Creutz. II. 338.
Wien. Bägge två voro de numera
landsflyktingar, en gång lysande kometer, som
sedan bragts ur sin bana. Hon var nu
en bedagad, något vissnad gammal dam
inemot 60 år (född 1734), som icke utan
vemod eller bitterhet kunde med den
fallne kungagunstlingen samtala om
gemensamma minnen från den nu så
avlägsna, lystra tiden i Paris och Versailles
före jordbävningen 1789, och som då
på Gustaf III:s egen begäran till det
kungliga slottet i Stockholm skickade
sin marmorbyst, utförd av en av
Frankrikes främsta skulptörer.
Ty i denna byst, som nu står i
Nationalmuseet i Stockholm, är hon ännu
den unga firade skönheten och eleganta
världsdamen.
Klädd i ett lätt draperi, som är
kastat över den starkt urringade
klädnin-gen och på rokokons osymmetriska,
pittoreska sätt hänger ned i en flik på
ena sidan, sitter hon med högburet
huvud och ser helt frimodigt ut i världen
med ett nästan omärkligt, men
segervisst leende på den lilla fina munnens
tunna läppar. Håret är högt
uppkammat men faller på sidorna ned i långa
sirliga lockar. »La belle comtesse» har
onekligen ett mycket pikant tycke.
Gipsexemplaret i museet är icke en
avgjutning av marmorn, utan kanske
ett förstadium till denna, men grövre
i behandlingen. Till viss grad kan
detta bero på det grövre materialet,
gipsen, men snarast ser det ut som om
skulptören sparat den finaste
karakteristiken för det ädlare materialet. Ty
karakteristiken är här lika livfull som
tekniken är briljant.
Jag har först tänkt mig möjligheten
att gipsbysten skickats till Stockholm
och där utförts i marmor av landets
talangfulle marmorskulptör Sergel,1 unge-
1 Se min uppsats »Sergels porträttbyster»
i Nationalmusei Festskrift 1894.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
