Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Ny svensk lyrik. Av Olof Rabenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NY SVENSK LYRIK
Av OLOF RABENIUS
II.
Wilhelm: Släckta fy ar. Stockholm, P. A.
Norstedt & Söner.
Gustaf Ullman: Det stulna porträttet och annat.
Stockholm, Albert Bonnier.
Ragnar Josephson: Judiska dikter. Stockholm,
Albert Bonnier.
Gottfrid Kallstenius: Dikter och hugskott.
Stockholm, Wahlström & Widstrand.
E VITTRA och konstnärliga gåvor
och intressen, som utmärkt och
fortfarande utmärka skilda
medlemmar av vår nuvarande
konungasläkt, ha också fallit på prins Wilhelms
del. När en furstlig person uppträder med
verk, som tillhöra den rent andliga
kulturens område, ligger det nära till hands
att antingen över- eller underskatta dem.
Smicker och reverenta bugningar på vissa
håll, en förutfattad misstro å andra. Med
prins Eugens exempel för ögonen — hans
namn har ju en fast grundad och objektivt
erkänd rangplats i vår konsthistoria — har
man endast att konstatera den äkta och
rena arten av Bernadotternas
konstbegåvning, låt vara, att hans konst är det
ädlaste skottet på stammen och att han i
detta avseende är mera än primus- inter
pares. Även prins Wilhelm har fullföljt
ättens konstnärliga traditioner med en
publik framgång, som väl icke helt får
tillskrivas det inre värdet av hans alstring
men dock har sin grund i förmåga och
förtjänst. Hur man än bedömer och
uppskattar Släckta fyrar, måste man vara
ense om att dess upphovsman har en
poetiskt naturell med en personlig livs- och
skönhetskälla och en ådra, som, om den
också icke upprinner ur djupet, likväl har
ett ganska friskt och klart flöde. Om man
först uppmärksammar den formella sidan
av hans diktning, fäster man sig kanske
främst vid den rytmiska styrka, som flera
av sångerna utvisa. Det är en bris från
havet, som sveper fram i många bland
dessa av havsstämningar inspirerade dikter,
och strofen välver sig därvid som en bölja.
Så sammansmälter diktsceneriet lyckligt med
ton och takt i sådana mariner som Kung
Storm och Min levnad är lik en galeja.
Det är ett både för öga och öra väckande
anslag som gives i den förstnämnda dikten:
Nu mörknar det vid havets bryn,
nu ropa måsarna i skyn
och tärnorna sig hesa.
Nu susar redan första byn,
och vattnet börjar fräsa.
Om de rytmiska figurerna i allmänhet verka
ursprungliga och spontant uppkomna, gäller
samma sak om rimmet, som håller sig fritt
från schablon. Det bidrar på sitt sätt att
giva versbildningen en fast och fyllig
konsistens, som t. ex. i följande strof:
Vi böjas ned som vassens spröda vippor
när saltmängd kåre bryter vikens spegel.
Hur hårdt vi luttras må i livets degel,
vår farkost krossas dock med rivna segel
till spillror emot ödets mörka klippor.
Måhända bryter sig bilden, som är uttryckt
med livets degel, här ut ur ramen, men
för övrigt är strofen alltigenom utmärkt
formad. Om emellertid bildfördubblingen
redan på detta ställe i någon ringa mån
stöter, är den direkt störande i
inledningsdikten Min musa. Med bilder, som icke
organiskt sluta sig till varandra, blir det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
