Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Ny svensk lyrik. Av Olof Rabenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NY SVENSK LYRIK
493
Helt naturligt är det judarnas nöd och
kval under förnedringens tid, som skalden
företrädesvis ägnar sin uppmärksamhet med
beundran för det mod och det trots,
varmed de mött lidandet. Han är stolt över
sin blodsgemenskap med dessa martyrer:
Det folk, som våldet härjat, hatet kränkt,
djupt i mitt judehjärta är jag trogen.
En dikt, som framträder i samlingen,
är Judiskt nyår •—• detta är, som man vet,
förlagt till hösten — vari skalden låter
årstidens naturstämning måla folkets
olycksöde. I en annan dikt framställer han
judarnas liv under bilden av ett gatlopp,
under vilket löparna hetsas med stenkast,
och lagen bjuder, att de skola förbannas,
om de falla för slagen, men hedras och
aktas, om de nå fram till sitt hus. Är det
judisk sed och lag, varpå skalden här
anspelar, eller återger han den erfarenhet,
som judarna gjort i de land, där de bygga
och bo? Messias är för skalden ett heligt
lösensord, mindre kanske för de
förhoppningar, för vilka det är en borgen, än för
de suckar och lidanden, varunder släkte
efter släkte uttalat det. Det judiska
kämpa-lynnet, som på en icke-jude verkar med
en fläkt av själviskhetens kyla och hårdhet,
beprisas därjämte av skalden, som även
har toner för att besjunga det i
judehemmen härskande eller åtrådda
borgerligt-idylliska familjelivet, detsamma som vi ofta
på teatern sett parodierat.
Ett par av dikterna sakna egentligt
judiska motiv. Den ena har till ämne
bruten vänskap, den andra död kärlek; i den
förra räcker skalden den forne vännen
handen till försoning -—- man kommer här i
beröring med en klar manlig frimodighet,
som icke verkar just så judisk —, i den
senare tillmäter han sig själv skulden för
olyckan. Måhända tyder stil och bildval
här i någon mån på ett hebreiskt ursprung:
O, min lustgårds skygga blomma!
Du var solen för mitt hjärta.
Du var solen för mitt tomma,
otacksamma, hårda hjärta.
Ren var drycken, som du räckte
den fördömda, onda munnen.
Jag har kastat sten i brunnen,
där en gång min törst jag släckte.
Ansatser till en judisk stilfärg märkas
flerstädes i diktsamlingen; ibland gör
skalden bruk av hebreiska föreställningar och
Foto. Florman.
GOTTFRID KALLSTENIUS.
ord i det medvetna syftet att därmed skapa
kolorit, som dock sällan blir nationellt
egendomlig eller expressiv. Att han
emellertid icke hämtar sin lyriska färg från
Höga visan och andra alltför ofta skattade
eller plundrade dokument, håller mari
honom snarast räkning för. Spontant kan
väl en nationell stil svårligen växa ur en
penna, som icke är ett instrument för ett
levande modersmål. I formellt avseende
har hans dikt naturligen en närmare
anknytning med den svenska litteraturen. Det
är lätt att i samlingen igenkänna rytmiska
figurer, hämtade från exempelvis så
olikartade författare som Runeberg och
Heidenstam. Sången om bocken Asasel och den
om Isopblomman bära tydliga spår av
påverkan från Karlfeldts underbara
häxkvä-den i Flora och Pomona. Trots skilda
inflytelser har Josephsons diktning en viss
egenart i en sober och distinkt teckning
och en fast — och som det vill tyckas —
avsiktligt förenklad struktur. Ha vi här
så pass utförligt uppmärksammat
diktsamlingen, har det emellertid varit mest för
det klart begränsade och på sitt sätt
intresseväckande innehållets skull.
* iS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
