Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Ett blad ur reformationstidens konsthistoria. Av Andreas Lindblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50 6
ANDREAS LINDBLOM
pet, av taoismens kosmiska mystik och det
kinesiska naturmåleriet, av Spinozas
pan-teism och den holländska
landskapskonsten, o. s. v.
Få konsthistoriska problem äro
emellertid så svåra att få ett fast grepp
på som förhållandet mellan tidsanda och
konst. Särskilt då det gäller
brytningsperioder. Ty då blir tidsandan ett
skäligen sammansatt begrepp och konstens
uttrycksformer många Vi se det icke
minst i dessa dagar.
Det grundläggande draget i
medeltidens anda var det okritiska troendet.
På Gud, ändå mera på helgonen, men
mest på djävulen. Förvisso har tron
satt sin outplånliga stämpel på
medeltidens konst.
Om det nu är sant, att konsten är
en spegel för tidsandan, så måste vi
vänta att i konsten möta spår också av
reformationens andliga
omvälvningsarbete. Spåren ligga förvisso icke på stora
landsvägen. Förgäves söka vi dem i
massan av tidskonsten, sådan den
producerades av kleinmeistrar med Cranach i
spetsen. Den sistnämnde gäller ju som
reformationsmålaren par préférence. Har
väl i ateljén hos den hederlige
borgmästaren i Wittenberg trängt in en enda
fläkt av befrielsekampens starka vind?
Det är nu en gång för alla icke i
borgerlighetens kammarluft som
själslivets skönaste blommor slå ut. Ty de
behöva djup jord och fri himmel. Hos
de stora andarna finna vi
utkristalli-seringen av det högsta i tidens och
släktets tanke och syn. Gå till Dürer,
tidens ypperste konstnär norr om Alperna,
den germanska rasens väldigaste
konstnärsgestalt vid sidan av Rembrandt. Det
är otänkbart, att hans konst ej någon
gång skulle genomsusats av andan från
Wittenberg och Worms. »Ty konsten
är intet tillfälligt. Den växer, om den
är äkta, organiskt och logiskt ur epo-
kens egen mark, den är en kondensation
av kulturatmosfären, den är tidsålderns
egen till form och färg vordna själ.»
(Richard Muther).
* $
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
