Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Ett blad ur reformationstidens konsthistoria. Av Andreas Lindblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT BLAD UR REFORMATIONSTIDENS KONSTHISTORIA 503
djupat är t. ex. icke träsnittet med
Nattvarden av år 1523 vid sidan av de
äldre. Och tänk på Getsemanebilderna
i de båda träsnittspassionerna och i
kopparstickspassionen, dessa manligt starka
framställningar, som dock blekna inför
upphöjdheten i järnraderingen frän 1515.
Där är jättegestalten allena inför sitt
lidandes kalk, lärjungarna dölja sig i
skuggan. Ändå våldsammare rasar
själens kamp å den härliga teckningen av
år 1521. Nu finnes ingen övermänsklig
kraft mer, Människones son ligger slagen
till jorden, stoft av dess stoft. I detta
ångestens nattsvarta mörker är det blott
strålarna från Gud själv, som kunna lysa
vägen. Minnas vi icke Luthers ångestrop
i klostercellen: »O meine Sünde, Sünde,
Sünde!»
Denna underbara teckning har
tillkommit samma år som riksdagen i
Worms. Reformationshistoriens stormiga
genombrottsskede ligger bakom. Men
dess anda har präglat konstnärens vilja.
Teckningen hade varit otänkbar i
Dü-rers tidigare år.
Veta vi något om Dürers egen
ställning till de religiösa spörsmålen och
särskilt till reformationen? Enligt sin egen
utsago tillhörde han en familj, mycket
from efter medeltida uppfattning. Själv
förblev han alltid katolik, helt naturligt,
enär ju före hans död (1528) den
kyrkliga skilsmässan mellan protestanter och
katoliker knappt kan sägas hava
fullständigt ägt rum. Jag erinrar om att det
var så sent som 1525—26 som de
evangeliska fingo sin egen gudstjänstordning.
Så vidt jag vet, äga vi före 1521
intet direkt vittnesbörd bevarat om Dürers
uppfattning av Luthers person. Men
från detta år ha vi de såväl för
kännedomen om konstnärens personlighet som
för reformationshistorien så
betydelsefulla anteckningarna i den dagbok, som
Dürer förde under resan till Nederlän-
KORSBÄRANDET. TRÄSNITT AV
ALBRECHT DüRER. I 509.
derna. Dagboken är egentligen blott
ett slags kassajournal, där
utgiftsnoteringarna beledsagas av smärre
anteckningar om reserouten.
När Dürer i maj 1521 befinner sig
i Andorf, kommer plötsligt
underrättelsen om Luthers fängslande efter
riksdagen i Worms, såsom man trodde på
kejsarens föranstaltande. Då är det som
om hos Dürer själens dolda källsprång med
våldsam styrka vällde fram. De nyktra
resenotiserna avbrytas plötsligt av ett
starkt personligt, ångestfyllt utrop.
»Ack himmelske Gud, förbarma Dig
över oss! O Herre Jesu Christe, bed
för Ditt folk och förlös oss i rättan tid,
uppehåll i oss den rätta, sanna kristna
tron, församla dina vidt kringspridda får
med Din stämma... O Gud, Du har
aldrig plågat något folk så hårdt med
människolagar som oss arma, vilka äro
under den romerska stolen, vi som skulle
vara fria kristna, förlösta genom Ditt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
