Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - De senare Luther-bilderna. Av Hans Wåhlin - Sång. Ur »Erotische Gedichten». Av Pieter Cz. Hooft, f. 1581 — † 1647. Från holländskan av N. Hansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
HANS WÅHLIN
porträtten faller ännu ostyrig över den
mäktiga tänkarpannan. De djupa, bruna
ögonen, som så mycket tilldrogo sig
hans samtidas uppmärksamhet, om man
sedan på grund av sin ställning till
reformationsrörelsen ansåg dem som
»underbara» eller »demoniska», spegla ännu
samma tankedjup som fordom, och ur
den beslutsamma munnens djärvt svängda
linjer talar ännu den viljekraft, som
varken år eller lidanden förmått betvinga.
När detta porträtt målats är ännu
en öppen fråga. Kan man påvisa, att
det legat till grund för verkstadsbilderna
av 1542 och 1543, är det naturligtvis
äldre än dessa, om också den sedan
1533 mycket åldrade Luther måste vara
betydligt senare än detta årtal. Avse-
värdt före 1540 kan bilden i alla
händelser icke ha tillkommit. Har den
åter icke användts som förebild för de
nyssnämnda verkstadsbilderna, är den
sannolikt yngre än dessa. Men i alla
händelser är den målad under Luthers
livstid och tidigast omkring 1540. Den
tillskrives Lukas Cranach den yngre.
Det är att hoppas, att om de gängse
Lutherporträtten icke kunna utträngas
av bilderna av den unge Luther, han,
vars verk vi i främsta rummet minnas,
och som så levande träder oss till
mötes i de tidiga kopparsticken och
oljemålningarna, de åtminstone få giva vika
för denna enda värdiga bild av den
grånade, ännu i livets sista år stridbare och
orädde reformatorn.
SÅNG
UR »EROTISCHE GEDICHTEN»
Av PIETER CZ. HOOFT
F. 1581 — † 1647
Klaere, vad har i ditt hjärta trängt,
att så det sin glädje med missmod mängt,
ett blomster likt, som helt duvet står
och vissnar hän, när ej dagg det får?
Vid dörrn stå giljare utan tal;
bland alla du har ju ditt fria val!
Och kommer du ej att brinna envar,
för vilken ett endaste smil blott du har?
Och annorleds leker ej vädrets gång
på alegrenar och säv sin sång
än: lustelig, lustelig! Lustelig går
vattnet, där det emot vallen slår.
Och se, hur frimodigt blomstren stå,
att dig till glädje och fröjd förmå!
Själv solen dig önskar ett gladare sinn
och ser dig i ögat helt muntert in.
Men kunna de icke med all sin makt
ditt hjärta i värme och fröjd få bragt,
så månde du komma att tåras envar,
båd’ träden och blomstren och solen klar.
Från holländskan av N. HANSSON.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
