Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - P. Waldenström. Av Erik Meurling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
P. WALDENSTRÖM
639
ligt att förstå. Hans ständigt uttalade
ringaktning ej blott för teologi utan för
vetenskapen i allmänhet har i hög grad
satt sin prägel på skarorna av hans
anhängare. Detta kan icke förnekas.
Andra angreppspunkter i striden mot
kyrkan voro snart sagt alla
ordningsföreskrifter i fråga om de kyrkliga
handlingarna. Hur ansträngde han sig icke
att få bort den kyrkliga ordningen att
dopet förrättas av kyrkans prästerskap!
Han ville t o. m. göra prästerna till de
frikyrkliga församlingarnas dopboksförare
genom åläggande för dem att utan
vidare erkänna och anteckna
lekmanna-dopen i kyrkoböckerna. Detta lyckades
dock icke. Och slutligen sökte han
upp-agitera en stämning mot prästens
skyldighet att jordfästa alla döda inom sin
socken. Härtill syftade in i det sista
hans föreskrifter om hans egen
begravning. Så har Waldenström under 40 år
stått som kyrkans främste angripare i
den största kyrkliga söndring, som
någonsin förefunnits i vårt land.
Men utan honom hade söndringen
troligen varit ännu mångfaldigare, större
och bittrare. Det är hans storverk att
väckelsens barn blivit omhändertagna
och enade så, att metodisters, baptisters
och andra sekters skörd ej blivit så stor,
som den en tid såg ut att bli. Och det
är också han som in i det sista
motstått och lyckats förhindra alla planer
pä en fastare organisation inom Svenska
Missionsförbundet och dettas förvandling
till en frikyrka. Fullständig separation från
kyrkan ville han icke. Han ansåg henne
som en god och nyttig institution för
folkets kristliga undervisning, vilken borde
bibehållas. Därför var han också gärna
ledamot av kyrkomötena 1908, 1909 och
1910. Och icke ens hans motion då om
statskyrkans upphävande strider häremot.
Det är egentligen endast statskyrkans
anspråk på att vara en kristen församling
som han opponerar mot. På vad han
själv menar med kristen församling har
han givit följande beskrivning:1
>För att en församling skall kunna i
sanning kallas en Kristi församling fordras icke
blott att hennes medlemmar skola, så vidt
människor kunna döma, vara sanna kristna, utan
även att inom henne skall finnas rum för alla,
som leva i sann trosgemenskap med Kristus.!
Och han förstod, att varje steg i
riktning mot en frikyrka måste innebära,
att de fria församlingarna eller
missionsföreningarna omgärdade sig med
bekännelser och organisationsstadgar, vilka
nödvändigt komme att utestänga många
sanna kristna med andra åskådningar
från dem. Innerst syftade den store
söndraren till och ville alla sanna
kristnas enhet. Men han var sin tids barn,
en utpräglad individualist, som icke,
sedan han bekämpat kyrkans fasta former
och lyckats förstöra så många av dem,
kunde förstå, att i stället för de
tillintetgjorda formerna liknande nya under tidens
lopp måste uppkomma. Liksom han
icke var systematiker, så ägde han icke
heller historisk blick. Att den
överlägsne individualisten bryter ned alla
hindrande former och sedan själv
härskar formlöst och enväldigt, det är ej
någon så sällsynt företeelse. Mycket
dyrbart gammalt arv har han förstört
för kyrkan. I vida trakter har kyrkan
genom honom förlorat det kraftiga
föst-ringsmedel, som fäderneärvd kyrklig anda
och sed innebära. Och ännu
betydelsefullare är det misstroende mot kyrkans
präster och lärare, som han
vidmakthållit och förökat. Ty präster och lärare
i en statskyrka ha att fostra alla.
Ned-brytes deras auktoritet, kan den icke
ersättas av någon frikyrklig förkunnelse,
ty denna förmår endast mera tillfälligtvis
göra sig gällande utom den egna kret-
1 P. W., Den kristna församlingen och de
kyrkliga samfunden, Östersund 1899, sid. 15.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
