Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - A. U. Wertmüller. Ett konstnärsliv. Av Axel Gauffin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AXEL GAU F FIN
MARIA WERTMULLER F. DE RAVENS.
OLJEMÅLNING AV A. U.
WERTMULLER EFTER ORIGINAL AV A.
ROSLIN. Tillhor översten K. G.
von Ehrenheim.
Hur lätt apologin så skulle ha
format sig på försvarsadvokatens läppar,
hade hans tal varit ett tal i blindo.
Men hur kunde han också veta att
nånstans i Philadelphia stod en blecklåda
packad till brädden med gamla papper
och anteckningsböcker, fullskrivna med
Wertmüllers rediga handstil, eller bärande
hans adress på konvolutet.
I dag står den ej längre hos en oskyld
amerikanare, för vilken den gamla svenska
skriften var en sluten bok, utan på
Kungl. Biblioteket i Stockholm. Kistan
har givit ifrån sig sina hemligheter. Det
är ett skiftande innehåll. Brev och
dagböcker, räkningar (bara betalta!) och
utgiftsböcker, spelkortskonvolut och
tygprover. Allt har denne ordningspedant
bland konstnärer gömt, och allt får i dag
betydelse för forskaren. Vi se ett
människoliv växa fram ur de gulnade papperen.
Och kistan berättar:
»Jag: mins att du var starkare än
dina bröder.» Det står i det nyss
anförda brevet och det är allt som vi få
veta om Adolf Ulriks barndom. Men
redan dessa ord låta oss ana att
Hovapotekarns Adolf Ulriks bana bland hans
jämnåriga av 1750- och 60-talets
stockholmska ungdom — han var född den
18 februari 1751 — var rik på ära
och farlighet. Dess gloire har dock av
hjälten själv ej ansetts värd att föreviga.
Först med nästa utvecklingsskede börjar
det självbiografiska utkastet:
»Genom dess lust till konsternes
utöfning kom jag til herr L’Archevesque för
att lära rita år 1765, fullföljde sedan i
Bildhuggare konsten, och under den tiden
arbetade under herr L’Archevesque, på de
papfigurer som giordes till salig konung
Gustaf den 3:djes kröning.»
Den unge Wertmüller avancerade
ända därhän att han fick vara mästaren
behjälplig vid ciseleringen av Gustaf
Vasa-stoden, men detta blev hans sista
skulpturala prestation.
»Som ingen favorable utsigt för
framtiden hvarken genom pension eller
belöning i Sverige fans ledsnade jag att fullfölja
Bildhuggare konsten och oaktadt Mästaren
herr L’Archevesques försäkran om min
disposition för Bildhuggarekonsten öfvergaf
jag den år 17 71 och dessiderade mig till
målarekonsten och erhöll med mycken
svårighet mina föräldrars samtycke där till
i anseende till det förtroende de hade till
herr L’Archevesque! Jag begynte då att
måla hos herr Pasche på herr
hofinten-denten Rehns tillstyrkan, men min lust att
resa utomlands för att giöra större
framsteg i min konst, tilltog dag ifrån dag,
och engagerade jag mina föräldrar at
genast skrifva til herr Alexander Roslin,
dess cousin, en ibland Frankrikes bästa
Portraitmålare, som då war i Paris och
bad honom om dess råd om det skulle
wara nyttigt för mig att resa till Paris för
att där fullfölja målningskonsten, warpå
feck til swar at om jag feck af mina
föräldrar en liten pention à 1200 så kunde
det wara tillräckeligt, och för öfwrigit offe-
66
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
