Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - A. U. Wertmüller. Ett konstnärsliv. Av Axel Gauffin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A. U. WERTMULLER
rerade herr Roslin at taga mig til sig ett
år, i följd deraf blef min resa deciderad.
l)en 2 juni 1772 reste jag från Stockholm,
på en swensk brigg, lag an wid Hälsingör
hwarest wistades snart 3 dagar sedan
fullföljde resan och i nordsiön wart wädret
så starkt at den stora masten slogs af på
2:ne ställen och efter vvädrets stillande så
upsträcktes efter 2:ne dagars arbetande en
ny mast och wi ankommo lyckeligen til
Havre den 6 julii 1772.»
Och här, denna julidag i Le Havre
börjar en ny serie dokument som pä
ett oändligt mycket intimare sätt än den
kortfattade levernesbeskrivningen låter
oss följa Wertmüllers öden dag för dag,
ja ofta nästan timme för timme. Det är
en bunt små böcker i pergamentband,
av vilka den första börjar:
»Mina Utgifter i Paris År 1772.
Utgifter på min resa ifrån Hafver til Paris.»
Här få vi nu veta att den unge
resenärens första besök sedan han stigit
i land efter den svåra sjöresan gällde en
Hårfriseur som för 16 Sols ordnade den
medtagna frisyren. Nästa utgift »2:ne
alnar svarta band 1 Livre» få
tydligen också skrivas på hårklädselns
förskönande.
Så följa vi honom steg för steg, se
honom betala sitt »Qvarter och win»
med 6 Livres och 10 Sols och värmd
av druvan lägga 5 Sols i handen på en
fattig.
Följande dag rullar han i herr
Bac-quiats skjuts in på Paris gator och fram
till Louvren, där cousin Alexander Roslin
väntar honom i sin akademiska
boställs-våning vid den lilla trånga Rue des
Orties.
Roslin tog ganska väl emot sin
frände och förde honom till sin gode
vän herr Josephe-Marie Vien (1716—
1809), »den då för tiden snällaste
historiemålaren».
Självbiografin berör helt flyktigt de
läroår som nu togo sin början:
APOTEKAREN J. U. WERTMULLER.
OLJEMÅLNING AV A. U.
WERTMULLER EFTER ORIGINAL AV A.
ROSLIN. Tillhör översten K. G.
von Ehrenheim.
»der begynte jag at rita och oaktat jag
war ansedd i Stockholm för at hafva en
liten talent, så befants jag der aldeles
okunnig och måste begynna å nyo. Kunde
ej få et rum på academin ibland de
nu-mererta, och herr Roslin ville ej skaffa
mig et genom protection utan sade mig at
jag måste skaffa mig den genom min
förtjenst; »jag arbetade natt och dag för att
avancera och inom et år gorde sådana
framsteg at jag wid nummernas utdelande
blef bland 200 den 3 i ordningen.
Con-tinuerade med största ifver at arbeta och
bekom år 1774 den andra silvermedaillen
på franska academien.»
Men vid sidan av denna s. a. s.
officielle Wertmüller fanns det en annan, som
utan att ana det avslöjar sig i
utgifts-böckernas skiftande poster. Ty det är
inte bara anteckningar om inköp av
rödkrita och stift, portfölj och ritstol
och längre fram målareutensilier:
neg-lickolja, och tempererkniv, staffli med
gångjärn och en arm att måla med —
det är ej bara dylika utgifter vi här finna.
67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
