Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN STOCKHOLMS TEATRAR
Tollie Zellman hade — som Irma Lurette
— i hög grad denna egenskap, utan vilken
fröknar med mademoiselle Irmas livsuppgift
bli ljudande malm och klingande bjällror.
Hennes illamående efter det hon blivit
skrämd av tjuven gjordes så skickligt, att
man tyckte ännu bättre om henne, och det
torde vara bland det mest kritiska för en
ung dam att vara illamående med ett
sådant resultat.
Ungdomsvänner av Ludwig Fulda gav
åtskilliga tjog fulla hus åt Intima teatern.
Publiken hälsade stycket, och främst de två
stora gäster, som spelade huvudrollerna,
med samma rörda glädje, varmed man
återser några gamla vänner, som ej längre äro
unga, blott ungdomliga. Herr Fredrikson
kan —jag hoppas han ej blir stött — alla
konster — utom konsten att åldras. Han
är’ tjugutre år äldre än Gustaf Vasa blev.
Såg han ung ut? Ja. som något midt
emellan Moses och Ninon de 1’Enclos,
men med mera av hennes förmåga att
tjusa. Den mognare ungdomen tänker:
farfarsfar och den yngre tänker farfarsfarfar
beundrade Fredrikson. Om det skulle vara
något som herr Gustaf Fredrikson skulle
kunna spela alldeles särskilt bra, så är det
en världsvan, god och frikostig kamrat,
och en sådan var han också con amore
som doktor Bruno Martens i
Ungdomsvänner. Herr Oscar Bæckström var en
konstnär, som genom ett påtaget
bitvargs-sätt försökte dölja sin enorma beskedlighet.
Hans utbrott av förargelse över sin fagra,
i Wien födda, något slampiga makas
invändningar fann en lycklig utlösning i ett hastigt
grepp i doktor Martens’ bästa cigarrlåda,
och då han med en hotfull och vresig min
med tänderna snoppade den goda cigarren,
fick han både sinnesfrid och en bättre
cigarr än de egna. Innehållet i stycket är
en logisk och lustig utveckling av hur de
nya fruarna kastade oro i ett förut
oupplösligt ungkarlskotteri. Priset bland damerna
togs av fröken Doris Nelson, som i sin
andfadda förträfflighet, hjälplös som en
fågelunge, i alla fall lyckades göra sitt till för
att ställa till trassel. Pjäsen hör till dem
som trots allt kackel och all gråt verkade
vilsam på våra av världskriget upprörda sinnen.
Adlig ungdom av Algot Ruhe på
Intima teatern skulle, ansågs det, behandla
några sorts problem, skärskåda hur adlig
ungdom av båda könen bör förhålla sig,
då det gäller plikt, nöjen och den
förbindelse av båda, som äktenskapet innebär.
Jag fick ej riktigt klart för mig, hur han
ville ha det. För min del tycker jag, att
svensk adlig ungdom hör, i den mån som
jag har sett och erfarit, till de få saker i
samhället, som ej äro i behov av reformer.
Den borde som allt mänskligt kunna vara
ännu bättre, men månne ej odågeprocenten
är ovanligt ringa i den svenska adeln?
Det finnes ju t. o. m. mindre lyckade
subjekt även i den borgerliga klassen, har jag
märkt, och i den stora »klassmedvetna»
basen av samhällspyramiden lär det även
finnas mindre etiska och arbetsvilliga per-
1I9
Fot. Atelier Jiger.
LARS HANSSON SOM ÖLÄNDER I
ETT RESANDE TEATERSÄLLSKAP.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
