Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Röhsska konstslöjdmuseet i Göteborg. Av Sixten Strömbom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIXTEN STRÖMBOM
börd om museiledarens sunda och
personliga smak — var sak har tagits med
för dess levande skönhetsvärdes eller
karaktärs skull, utan hänsyn till om den
är en praktpjäs eller ett anspråkslöst
bruksföremål. Det är också allt igenom
arbeten som vår tid kan lära och
inspireras av för sina egna uppgifter.
Den i juli 1914 hade d:.r Nilsson
tillträdt platsen som Röhsska
konstslöjd-museets föreståndare; dittills hade han
endast i egenskap av sakkunnig biträdt
styrelsen. Ungefär samtidigt med
världskrigets utbrott stod museihuset färdigt,
så långt som arkitektens uppgift sträckt
sig, och museimannen hade nu att på
egen hand sörja för att de oinredda
rummen organiserades för sina olika
ändamål.
Själv praktiskt byggnadskunnig, tog
d:r Nilsson nu i tu med att in i minsta
detalj arbeta fram dessa inrednings- och
monteringsanordningar. Uppgifterna
klarades vanligen inte med ett uppslag,
under ständigt experimenterande fingo
han och hans ritbiträden så småningom
fram ändamålsenliga och konstnärligt
nöjaktiga lösningar. De svårigheter, som
kriget reste för materialanskafifningen,
voro emellanåt oöverkomliga. I stället
för att tvinga till resignation förde honom
nödläget mer än en gång till verkliga
nyskapelser, ibland provisoriska men i
flera fall också definitiva.
För samlingarnas uppställning hade
valts en huvudprincip, som står mycket
nära den rent kulturhistoriska. Det bör
kanske framhållas, att vissa lokala skäl
förefunnos, som talade emot en sådan
anordning, framför allt det, att
Göteborgs musei kulturhistoriska avdelning
hade sina stora samlingar helt upplagda
efter ungefär samma princip. Emellertid
har i Röhsska museet denna ordning ej
ensamt blivit rådande, utan från början
också kompletterats med stilhistoriska,
teknologiska och t. o. m. topologiskt
begränsade grupper. Även om en viss
friktion ej kunnat undvikas mellan de
båda institutionernas samlingsverksamhet,
har konstslöjdmuseets skapare, vars
förutsättningar ju i eminent grad voro
inriktade på denna ordningsgrund, under
dessa förhållanden fått fritt utveckla hela
sin rika begåvning i ett verk, som genom
sina levande och personliga egenskaper
förvisso kommer att verka mera
befruktande än vad som blivit fallet, om han
tvungits att arbeta efter linjer, som varit
i mindre grad utgångna från honom själv.
De för utställning avsedda utrymmena
skulle hysa dels grupper av enskilda
föremål, dels hela fasta rumsinteriörer,
uppmonterade med väggar, golv och tak.
Lösningen av det senare problemet var
från början dömd att ej bliva i museal
mening idealisk, eftersom interiörerna
förvärvats för sent för att muröppningar
och rumsmått kunnat avpassas efter dem.
Deras uppmontering ställde nu i än högre
grad krav på installörens praktiska
fyndighet. — Uti det förra fallet måste sörjas
för att varje föremåls skönhet och
handt-verksliga karaktär kom till sin rätt och
dessutom för god samverkan inom de
skilda grupperna och i de olika rummen.
I detta ömtåliga värv, där belysning,
föremålens och monteringens stoff, färg
och form spela in på ett hart när
oberäkneligt vis, framträder ju känsligarg"
än i något annat museimannens
konstnärliga smak och fantasi. Det
nuvarande relativt lilla omfånget a v museets
samlingar gav en avsevärd lättnad i
detta arbete. — D:r Nilsson nöjde sig ej
med föremålens klara och sköna
montering i och för sig, han fordrade att
dessa anordningar skulle samverka till att
rummen fingo den hela interiörutformning,
som man ej velat komma åstad med en
mer eller mindre störande organisering
av själva arkitekturen. Denna rena hel-
136
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
