Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Nyhebreisk lyrik. Av M. Ehrenpreis och Ragnar Josephson - Ch. N. Bialik - Ur Vintersångerna (1902)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
M. EH RENPREIS OCH RAGNAR JOSEPHSON
och ännu är luften och marken betäckt
av strålande rimfrost — Guds andedräkt.
Ett morgonljus fyller den strålande dagen,
en glans, från vilken all värme är tagen,
men klarheten ej, utan gräns och slut
och bländande vit den breder sig ut.
Den trettonfalt silade snön är kall
och skimrande vit som månkristall.
Och huvar bekläda takens timmer,
av marmor, med glänsande blåaktigt skimmer
De blända vitt för allt levandes blickar.
Blott kajorna glida som svarta prickar
på takens kristall med skärande krax,
de picka och hacka — så flyga de strax.
Men liksom en åldring så vördnadsvärd
gör skorstensröken sin ringlande färd.
Och köldens glöd är svidande stark,
den sår sin kraft i hjärtanas mark,
och jorden är hård och klar och som gjuten,
dess kraft ligger inom den, innesluten.
Den spänningens kraft, som den inom sig bär,
slår skogens tusenårsekar i sär.
Det är som i järnhårda kedjor man spänt
de våldsamma, frustande jordelement.
De brottas, de slita sig lösa nu–—
Snart brister jordklotets fogar tu.
I människans hjärta, där växer med hast
en kraft, som dagen så kall, så fast.
Den jättelikt växer var timme och stund,
den ökar, den sväller sekund för sekund.
I bröstet den våldsamma spänningen trycker,
att hjärtats väggar vill springa i stycker,
194
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
