Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Två bilderböcker av två danskor. Av Ellen Key
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÅ BILDERBÖCKER AV TVÅ DANSKOR
var samma vinter som Carl Rupert
Nyblom i Rom förlovade sig med den unga
danska konstnärsdottern, som sålunda fick
Sverige till sitt hem i yttre mening. För
henne som för Björnson var själens naturliga
hem Italien, ehuru även Tyrolen och
Frankrike för båda voro mycket kära. Efter deras
första möte i Rom — och återseende i
Uppsala tio år senare — kommo de många år, då
Björnsons namn i Sverige var ett stridens
tecken. Men Helena Nyblom förblev honom
en trofast vän som han henne. Han gav
hennes sagodiktning plats »bland den
solrikaste lyrik i Norden», såg i den en
»blomning av ett kärnsundt sinne och en
hög kultur i förening»:en diktning sprungen
ur »ett grekiskt huvud, fullt av solglädje,
av trygg förtrogenhet med hela livet och
med det, som står över.»
Allt detta kunde han upprepat om
hennes nya prosadikter.
Nulle Finsen berättar att Björnson
insamlade medel åt en fattig familj genom
att i sin bygd berätta om en gudstjänst
i Peterskyrkan. Hon anför Björnsons ord
om vad han i andligt avseende ville vinna
genom att välja just detta ämne: vidga
den religiösa fördragsamheten, skapa mera
vidsyn. Han hoppades lära folket förstå
att i de katolska landen människorna
besöka kyrkan som ett ljust, gästfritt hem,
där de finna en mild, kärleksfull Gud,
som skapat det sköna för att fröjda
människorna . . . Denna den ljusa
kristendomens sunda livsglädje har i sig spiran till
det godas seger, tillade han.
Det var särskilt denna tanke, som från
Nulle Finsens nya bok förde mig till
Helena Nybloms.1 Ty den där centrala
berättelsen, den som kan kallas författarinnans
egen trosbekännelse, klingar så helt
samman med Björnsons tanke som två väl
spelade instrument harmoniera. Pater
Anselmo, så heter berättelsen, var prior i ett
kloster i Tyrolen. Han var behärskad av
den asketiska katolicismen, dömde sig själv
till stränga späkningar och förakt för allt
jorden kunde bjuda av skönt eller godt.
Han lyfte ej ögonen för att skåda
himmelens färgspel eller ängarnas blomsterprakt.
Han hade helst velat sopa kyrkan ren från
alla prydnader, täppa sina öron för
musikens farliga makt, och när en hans vän
1 Katten från Siena (Åhlén och Åkerlund 1917).
sände honom en ung italiensk munk, sökte
han tvinga denne in i samma försakelse.
Han förbjöd honom glädjen att vackert
ordna blommorna på Jungfru Marias altare;
han nekade honom att bruka sin underbart
sköna stämma vid sången. Den unge
klosterbrodern lyder, men solskenet viker allt
mer från hans ansikte. Slutligen ertappar
Anselmo honom, där han står i
hänryckning över att se »Vintergatan skälva som
ett lysande band, över vilket Orion strålar
med Sirius flammande vid sina fötter.»
Anselmo driver den unge in i sin cell för att
med förkrossat hjärta läsa botpsalmerna.
Men när den stränge plågaren av sig själv
och andra kommer in i klosterkyrkan, då
hör han sång från alla de där skulpterade
barnahuvudena, från alla helgonastatyer,
alla strålande bilder i fönsterglasen, från
munkgestalterna på gravstenarna; ja, under
golvet bröt tonströmmen fram. Detta
»förfärande hav av skönhet» kom honom att
falla sanslös till golvet. När han vaknade
var allt mörkt och tyst omkring honom.
Men i hans hjärta hade ett nytt ljus
uppgått och den unga själ han sökt binda gav
han åter fri. Musiken och färgerna behärska
Helena Nybloms dikter som hennes liv.
I dikten Nocturne får man först på några
sidor ett levande intryck av sensommaren
i Frankrike och av de gamla slotten vid
Loire. Färgerna äro så valda och så
mättade att man minns dem som man
minns ett landskap eller blomsterstycke av
Cézanne. Man får mera av Frankrike i
dessa par sidor än i många långa
skildringar. Men det är icke endast intrycket
av Loire utan av Chopin, som här
smälter samman med den lidelse och det vemod,
vilka beteckna den dödsmärkta sommaren.
En lika ypperlig bild tecknas på några
sidor av Italien, under heta sommardagar
i Siena, där en kolsvart katt med
gnistrande gulgröna ögon ger värdinnan i en
läskedrycksbutik anledning att berätta en
fantastisk historia från det medeltida Siena,
där den svarta katten trollas om till en
storman från medeltiden. I hela stämningen
möter man så mycket av Italien att
hemsjukan vaknar till detta nordbons heliga land.
Jämte Pater Anselmo finnes en annan dikt
i vilken ligger ett helt livs resultat. Det
är den vemodiga sagan om den unga
prinsessan, som i vårens ljusa dagar läser i en
liten bok, vilken handlar om lyckan. När
235
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
