Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Signe Hebbe. En studie. Av Ragnar Hyltén-Cavallius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIGNE HEBBE
SIGNE HEBBE. TECKNING AV FRITHIOF
KJELLBERG. 1855. Tillhör fröken Signe Hebbe.
slaget är dramatisk diktning i egentlig
mening, det är underlaget och hjälpsystern
i den sceniska uttryckskonstens tjänst. För
skådespelaren är rollens ord ej det
primära, utan det av rollen betingade själiska
uttrycket, sådant åskådaren avläser det i
hans hållning och gest, i stämmans tonfall
och färgning. Detta åskådningssätt må
vara ensidigt men det hjälper att klargöra
åtskilligt då man vill söka beskriva den
sceniska konstens väsende och kärna. Denna
konst är uppenbarligen icke något för sig
enhetligt, utan är att betrakta som en
»Gesamt-kunst», en samverkan av rörelse, ord, linje,
färg och rytm. Det dominerande
materialet för denna konst är människan, och det
förnämsta uttrycksmedlet är säkerligen
rörelsen och linjen, såsom uttryck för
handling, men icke blott yttre handling utan
främst inre handling, själens rörelser, de
andliga förloppen, återspeglade och
uppenbarade mimiskt och plastiskt. Det talade
ordet torde ej böra betraktas såsom en
konstitutiv beståndsdel i scenkonsten
jämställd med den åskådliggjorda inre och
yttre handlingen. Det har pantomimen och
i våra dagar biografkonsten visat. Och
detta bestyrker sig ytterligare om man
betraktar saken från åskådarens synpunkt.
Publiken har alltid och skall alltid vara
mera nyfiken att se vad som sker på
scenen än höra vad där säges. Den dag
som i dag är går den för att se Hamlet ej för
att höra Hamlet. Från sin plats i salongen
ser publiken hjältens tanke lika mycket,
ja bättre än den hör den. Ögat uppfattar
det sceniska först, fortast och skarpast.
Teatern är den stora bilderboken för de
vuxna barnen.
Detta åskådningssätt bör man hava
tillägnat sig, innan man går att värdesätta
den konst, som i dagligt tal kallas plastik.
Behärskningen av kroppen, instrumentet
varpå ingivelsen spelar, mediet för de
andliga rörelserna, därmed börjar och
slutar all en scenartists teknik. Det är denna
konst som varit och är föremålet för Signe
Hebbes undervisning. Att söka och finna
det kroppsliga uttrycket för ett inre
tillstånd eller en andlig process och forma
detta uttryck till ett konstnärligt
sanningsvärde, det är scenplastikens kärna, det är
Signe Hebbes konst. Hur hon lär ut den,
hennes övningar, avsedda att giva krop-
271
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
