Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Svenska romaner och noveller. Av Olof Rabenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLOF RABENIUS
gagna ett oxymoron av Horatius — tycks
vara det betecknande för hans själstillstånd.
Eggad och oroad av en önskan eller
förhoppning, visar han klenmod och
betänksamhet, när han skall taga ett steg eller utföra
en handling. Hans erotiska erfarenheter
återgiva bäst hans lynne. I Spegeln är det
endast en fantasilek, som Bertil anställer
med en luftig chimär, men hur karakteristiskt
är det icke, att den upptar honom under
en resa tillsammans med hans verkliga
älskarinna, som han redan i tankarna
överger. Han är borta i det närvarande och
närvarande i det fjärran. I en annan novell
skyndar han efter sin älskarinna på gatan
men endast för att konstatera sin
likgiltighet för henne. Norling ger oss i dessa
stycken momentansituationer, som med
novellistisk pregnans koncentrera en
själsbelysning. Det är endast en flyktig passage
på instrumentet, men ackorden bli
därunder riktigt träffade. Den förnämsta
berättelsen i samlingen heter Drömmen om
Dagmars rike. I den få vi lära känna en
mera passionerad fantast, som förälskar sig
i en obekant skönhet och till henne knyter
sin dröm om guld och gröna skogar.
Inbillningens febrila hets och nervösa oro
äro här återgivna med balanserad konst
och nykter analys. Carl-August Bolander,
som så fullständigt misslyckats som
Stockholmsk miljöskildrare, kan av Norling lära,
hur mycket verkningsfullare man med enkla
medel kan framställa en realistisk lokalbild.
Den teckning Norling ger av Kungl.
Bibliotekets läsesal har framgått ur artistisk
autopsi. Även ett par barnhistorier i
samlingen äro värda uppmärksamhet.
Kejsaren av Marocko handlar om en liten
enstöring, som känner sig illa till mods på
barnbjudningar och uttrycker hela sin
livsmelankoli med sitt sätt att uttala formeln
i en pantlek. Episoden innehåller fröet,
varur den kommande karaktären skall
utveckla sig, och det obetydliga motivet är
en punkt, kring vilken vi se livets ringar
vidga sig. Ett barns erotiska fantasiliv,
som väckes av en tavla och tar intryck
av föräldrarnas banala flirt, är föremål för
en besk skildring i en annan historia. De
återstående berättelserna äro lättare gods;
åsyftar författaren något slags filosofisk
humor i Kandidat Lages idé, räcka de billiga
medel, han därvid användt, icke till. I det
hela har Norling givit ett verk, för vilket
man har anledning att vara tacksam. Dess
motiv och stämningar inprägla sig i minnet,
utförda som de äro med den personliga
stilstyrka, som förmår bevara ett verk. Det
är icke troligt, att hans aparta diktning
slår an på mängden. Den filosofiskt
sinnade författaren reder sig sannolikt utan
dess bifall, contentus paucis lectoribus.
Bland de goda verken skall också Ernst
Didrings Bortom ärans fält ihågkommas.
Under denna titel har författaren samlat en
grupp noveller om krigsfångar. Boken
behandlar sålunda ett aktuellt ämne och har
sprungit ur det kvalda tidsmedvetandet.
Den har en markerat humanitär och
pacifistisk tendens, för vilken Didring
emellertid funnit en lycklig konstnärlig form. Ehuru
han icke skyr en direkt vädjan till
regeringarna i mänsklighetens namn och ehuru
en moralisk övertygelse laddar föredraget,
har han dock gestaltat sin förkunnelse som
dikt. Varje novell är given som en jämn
och fast berättelse, som både har plastisk
avrundning och episk bildverkan, även om
de olika uppslagen medfört en skiljaktig
nyansering i stilen. Man finner överallt i
denna bok en vederhäftig realism både med
avseende på författarens kännedom om
ämnet och i fråga om skildringssättet. Det
är skräckfulla målningar han lämnar av
eländet i fånglägren, uppenbarligen
studerade på ort och ställe, men han iakttar
måtta och behärskning i framställningen,
hur upprörd hans känsla än må vara.
Fastän i huvud och hjärta fylld av etos,
är Didring mäktig den sansade objektivitet,
som bäst klarlägger verkligheten.
Naturligtvis bryter den moraliska reflexionen
flerstädes igenom i boken, men den bildar då
endast ett inslag i själva skildringens
mönster. Berättelserna livas av den färg, som
författaren bredt över deras åskådliga yta.
Särskilt det ryska vinterlandskapet har han
målat i hela dess frostiga ödslighet, så i
novellerna Spökvagnen och isynnerhet Den
stora tävlingsdagen, som ger en sinnesfrisk
bild av isvidden, över vilken skidlöparna
fly hän mot frihetens drömda land. Även
av själva atmosfären i fånglägren med dess
smuts och elände, dess kiv och oro får
man en föreställning, som gör ett
övertygande intryck. Av all nöd och fasa,
som kriget åstadkommer, betraktar Didring
den i fånglägren härskande som den värsta.
442
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
