Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - En bok om Emilie Högquist. Av Teresia Eurén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TERESIA EURÉN
man förstår så godt att denna »i förening
med hennes hälsas bräcklighet under de
sista åren avväpnade allt klander». Man
förstår sä godt den gamle välvillige von
Brinkman, som vill försöka häva till och
med den isolering som det kvinnliga
förnäma Stockholm i tysthet ådömt henne —
man ser med ett ord att »Stockholms
populäraste kvinna» är väl värd att vara det.
Slutet är helt karakteriserat av
förhållandet till Emil Key, kärleken till honom
och sorgen öfver den brytning som Emilie
Högquist trots allt ej vill tro på. Ur brev
och dagboksanteckningar, som här
sammanförts, talar en stor ömhet, en försynt men
bitter saknad. Försynt och värdig är även
skildringen av de sista stunderna, av
jor-dandet därborta i främmande land, där i
det sista nyvunna, beundrande vänner
vårdade den unga svenskans grav.
I en vemodig stämning förtonar denna
skildring av ett kort men händelserikt liv.
De mänskliga svagheter dem eftermälet ej
förtiger — liksom de ej förtegats under
skildringens lopp — minska ej den
sympati boken vunnit åt sitt föremål, och man
tycker sig höra ett romantiskt sus från
tårepilen på graven därnere i Torino:
»dis-paraitre å propos de la vie ...» Ja, att
försvinna i rätta stunden, det försonar
mycket, men ännu mer försonas av att göra
det på ett sådant sätt, med en värdighet i
lidandet inför vilken allt klander förstummas.
Fru Lindwall har i denna bok, som
hon anspråkslöst kallar utkast till en
biografi, nedlagt en stor summa av intelligent
och omsorgsfullt arbete. Dess värde
förhöjes ytterligare genom en mängd goda
illustrationer, alla av intresse, en del
mycket vackra. Omslagsbilden är en fint
utförd och infattad reproduktion av ett
porträtt som målats ett eller annat år före
Emilie Högquists död, en gåva åt Emil
Key, nu i hans dotters ägo. Både såsom
bidrag till en personhistoria och som
tidsbild är boken mycket att rekommendera.
EMILIE HÖGQUISTS SALONG I ROM I 843. AKVARELL AV F. V. DARDEL.
Från vänster: Den romerska värdinnan, två tyska artister, m:lle Weiss, danske målaren Lehmann,
Adéle Carlqvist, pianisten Richard, kapten Palin, Emilie Högquist, Fredrik af Wannquist,
Fogelberg (sittande), Egron Lundgren, G. W. Palm, Lallerstedt, Dardel, häradshövding
Berggren, greve Gyldenstolpe, baron Reutersköld.
512
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
