Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Karl XII:s-minnet. Av Carl Grimberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL GRIMBERG
STRALSUND PÅ KARL XII:S TID.
med sin segervane motståndare? Han
fruktade mest av allt en huvudbatalj med
de krigsvana svenskarna, ty då kunde,
som han yttrat, »på en timme allt vara
förlorat». Visserligen hade han ofantligt
mycket mera folk att tillgå än
motståndaren, men han hade ondt om dugliga
officerare, och den ryske musjiken har i
alla tider behövt lång utbildning för att
omdanas till god soldat.
Han gav därför sina trupper
befallning att inskränka sig till att genom
kraftigt försvar vid flodövergångar och
pass göra fienden största möjliga
avbräck och under reträtten ödelägga
landet. Karl var emellertid å sin sida
angelägen om att undvika onödig mansspillan
och lyckades också genom kringgående
rörelser manövrera ut ryssarna ur deras
ställningar vid de viktigare
flodövergångarna. Och där detta ej lät sig göra,
använde han den ävenledes
kraftbespa-rande metoden att i mörkret överraska
fienden och blixtsnabbt slå till. På det
viset kommo svenskarna utan nämnvärda
förluster över den ena floden efter den
andra.
Först när det gällde Dnjeprlinjen
måste en drabbning utkämpas, och den
slutade med den lysande svenska segern
vid Holovsin, den 4 juli 1708. Även
här hade Karl genom skenrörelser lurat
sina fiender, så att de uppdelat sina
stridskrafter i två isolerade avdelningar;
och medan han riktade det verkliga
anfallet mot deras svagaste punkt, avledde
han genom hotfulla skendemonstrationer
deras uppmärksamhet åt annat håll. De
bragder, det svenska rytteriet här utförde,
höra till det märkligaste ett kavalleri
någonsin åstadkommit.
Karl väntade nu på Lewenhaupt,
som skulle med stora förråd och
förstärkningsmanskap stöta till från Livland.
Generalens tåg gick dock vida
långsammare än Karl beräknat, dels till följd
av uselt väglag, dels på grund av somliga
underbefälhavares självrådighet.
Emellertid lade Karl an på att skydda
Lewenhaupts kår mot ryssarna, och till den
ändan höll han dem genom skenmanövrer
i oro för huvudarméns avsikter.
Men under tiden blev ett svenskt tåg
rakt på Moskva av Peter omöjliggjort
därigenom att han lät bränna och föröda
sitt eget land. Då beslöt Karl att böja
av åt söder, till det bördiga Severien,
där en annan huvudväg till Moskva gick
fram. Det gällde nu att komma fore
ryssarna dit, så att dessa ej hunne
ödelägga även detta land. För Lewenhaupt
ansåg sig Karl ej behöva vara orolig,
eftersom han genom kunskapare fått
underrättelser att generalen kommit över
Dnjepr — vilket Lewenhaupt också med
normal marschhastighet borde ha hunnit.
572
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
