Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Sven Hedin vid krigsskådeplatserna. Av Hans Wåhlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVEN HEDIN VID KRIGSSKÅDEPLATSERNA
som allt mer och mer stå för samtiden
som det väsentliga i krigets historia. De
kunna icke berätta för oss vad soldaterna
ha tänkt och känt under packningens tyngd
på de länga ilmarscherna eller bakom
kulsprutan i dödsögonblicket. De kunna icke
lära oss att känna, veta och förstå något
av det, som ligger bakom tingens yta, att
om också blott för ett ögonblick koxa in i
den underliga rådkammare, från vilken
människornas öden regeras och som vi
knappast längre kunna tro tillhöra den gamle
gode och vänlige Gud, som vi lärde känna
i vår barndom.
Men en lag, som trots tretton decenniers
livstid ännu är långt ifrån allmänt åtlydd,
bjuder kritikern att betänka, hurusom
ingenting göres för sina fels skull utan för sitt
värdes skull. Även om Sven Hedins
synförmåga varit inskränkt till ögonen, har han
haft de största tänkbara möjligheter att rikta
dessa mot allt, som varit att se i kriget.
Och hans mångåriga arbete med att göra
upptäckter har givit honom en mycket skarp
blick för allt som ligger inom det konkretas
gränser. Hans klara och koncisa
framställningskonst tillåter honom att
fängslande och medryckande berätta om allt vad
han sett. Den påminner icke så litet om
den impressionistiska målarekonsten. Den
framställer det synbara och handgripliga pä
ett plan av sannare verklighet än det, där
den själlösa och naturtrogna avbildningen
eller reporterberättelsen rör sig, och genom
att sönderdela skildringen i ögonblicksbilder,
vilka få sitt bestående värde därigenom, att
de med en mästares hand äro fångade i det
rätta, det mest karakteristiska ögonblicket.
Sven Hedin har mycket lätt att få tag i
den springande punkten i de händelser,
som utspelats framför hans ögon, och hans
skildringar ha samma raska fart, samma
friskhet och klarhet, som utmärker de ofta
briljanta teckningar, med vilka han själv
illustrerat sina böcker. Men grundlighet
är en sak, som visst icke är honom
främmande. Han är mycket förtrogen med
karolinernas öden och äventyr i de trakter,
där ryssarna slagits med sina fiender av de
sista åren, och kan med största kunnighet
och det mest levande intresse redogöra för
de spår av Babels, Israels och Islams
försvunna storhet, i vilka de stridande dragit
fram i främre Asien. De utblickar över
de genomresta trakternas kulturhistoria, som
de båda böckerna från Mesopotamien och
Palestina öppna, och som vila på egna studier
på platsen, underlättade av den yppersta
handledning och av en oerhörd receptivitet,
kunna icke värderas högt nog. Man kommer
vida närmare de gångna tiderna genom dem
än genom många och långa, mera och mindre
exoteriska vetenskapliga avhandlingar.
Samma förmåga att bringa läsaren så
nära det skildrade, att han känner sig som
åskådare, utmärker de kapitel, som handla
om det modärna kriget. De scener, som
dessa kapitel etsat in i ens minne, stå där
med samma klarhet som egna upplevelser.
Man ser staberna i arbete kring sina
saxkikare, skyttelinjerna, som arbeta sig fram
över fälten, artilleripjäserna, som ge eld i
sina skylda ställningar, utspisningen kring
kokvagnarna i de råkalla höstmorgnarna och
fordonskolonnerna på vägarna om natten
— alltsammans så tydligt, som om man
sett det under en av sina egna
fälttjänst-övningar under exercistiden.
De högst subjektiva anmärkningar, som
här riktats mot Sven Hedins böcker, avse
icke att vara en dom, icke ens argument
för en sådan. Det är en högst banal
sanning, att allt på denna, nu mer än
någonsin, ofullkomliga jord har sin begränsning.
Avsikten med att peka på de råmärken,
utom vilka Sven Hedins förmåga att se
och skildra icke rört sig, har icke varit att
klandra utan att konstatera det som han
verkligen gjort.
o
669
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
