- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguåttonde årgången. 1919 /
6

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Eremitlivet i dess betydelse för religion, konst och litteratur. Av Yrjö Hirn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

YRJÖ HIRN

sådana ha de ända till senaste tider
åtnjutit en vidsträckt popularitet.
Skildringarna av eremiternas vandringar
genom ödemarkerna, av deras umbäranden
och faror, och av deras anfäktelser, var
naturligtvis en gudi behaglig läsning, som
även den strängaste själavårdare med
godt samvete kunde rekommendera åt
sina skriftebarn. Men denna läsning var
icke blott uppbygglig för tron och
fromheten, den gav även näring åt fantasien.
Under de tider, då man icke ägde några
indianhistorier eller några
detektivberättelser, hämtade man ur Vitæ patrum,
d. v. s. ur legenden om ökenfädernas
liv, tillfredsställelse för sin längtan till
det avlägsna, det spännande och det
underbara. De unga drömde om fromma
strapatser och om strider med vilda djur
och dämoner, så som deras jämnåriga i
våra dagar drömma om buffeljakter och
skeppsbrott. Man behöver blott läsa
några av den senare medeltidens
helgonbiografier, Susos, Santa Catarinas av
Siena, eller Santa Teresas, för att inse
vilka livsavgörande inflytanden
eremithistorien utövat på mottagliga
barnasinnen. Och ännu långt in i den nya
tiden har denna den katolska världens
unika äventyrsbok fortfarit att sysselsätta
och att befrukta fantasien hos sina
tallösa läsare. Den romantiska, längtande
och ständigt otillfredsställda reslusten
eggades och närdes genom historien om
de fromma pilgrimerna, som så modigt
sökte sig fram till de obekantaste och
otillgängligaste trakterna av de gamlas
kända värld. I det adertonde
århundradet hämtade sålunda Bernardin de Saint
Pierre som gosse ur en gammal
eremithistoria den första väckelsen för de
vagabonddrifter, som senare skulle jaga
honom ut på så många och för
litteraturhistorien så märkliga resor.
Chateaubriand var en flitig läsare av de gamla
asketernas och pilgrimernas leverne, och

han försökte själv som estetisk dilettant
att fortsätta i deras spår —
välförståen-des utan att därmed tillägna sig något
av deras världsförnekande strävan.
Flaubert valde berättelsen om
Antonius’ ökenliv till ämne för sin mest
romantiska och mest personliga roman.
Anatole France slutligen har i de beskrivande
partierna av sin Thais gjort ingenting
annat än lätt bearbetat de gamla
kyrkofädernas skildringar av munkkolonierna
i Thebaiden.

Den bildande konsten har icke mindre
än litteraturen förstått att hämta
tacksamma motiv ur legenden om de stora
eremiternas liv. De turister som besökt
Florens ha sålunda icke kunnat undgå
att i Uffiziernas korridor fästa sig vid en
stor tavla av okänd mästare, som i
en mängd små grupper framställer scener
ur den stora romanen om Thebaiden.
I Campo Santo i Pisa upptages ett helt
väggfält av en liknande komposition. I
dessa naiva men med en obestridlig
berättartalang utförda målningar kan
man steg för steg följa de fromma
männen i alla deras förehavanden. Man ser
huru Hieronymus möter sitt lejon i öknen,
huru Antonius vandrar ut för att besöka
Paulus, som på nittio år icke sett någon
medmänniska hos sig i sin håla, huru
Onofrius, som i trettio år levat ensam i
öknen, upptäckes av Paphnutius — med
ett ord, man igenkänner i de olika små
grupperna illustrationer till alla de
anekdoter, som förtäljas i Palladius’ Historia
Lausiaca, i den s. k. Athanasius’
Anto-nius-liv och i Hieronymus’ berättelse om
den helige Paulus. Dessa samma scener
ha i den senare konsten ofta avbildats i
enskilda tavlor, och genom Botticellis,
Pinturichios och Velasquez’ behandling
ha de blivit välbekanta för varje
musei-besökare. Liksom i litteraturen har
eremitlegenden även i konsten erbjudit ett
tillfälle att under religiös förevändning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:57:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1919/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free