Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Våra kulturförbindelser med östra Medelhavet under den äldre bronsåldern. Några synpunkter. Av Bror Scnittger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÅRA KULTURFÖRBINDELSER
kjol och livstycke, och att den å båda
ställena har korta ärmar. Även torde
väl en så pass förfinad detalj som
hårnätet vara ett mod från sydost.
Denna härstamning för den nordiska
bronsåldersdräkten kan synas orimlig
men är dock tämligen självklar. Ty
vad är det väl en resenär från en
kargare och mindre bildad kulturkrets först
efterapar på en resa om inte just
dräkten och yttre sedvänjor. Holbergs Jean
de France är det klassiska exemplet i
litteraturen. Men huru många bröder
och kusiner har inte den beskedlige
Hans Frandsen haft i alla sekler och
länder? Vad gör vår dussinturist så fort
han kommer till Berlin eller Paris? Han
ekiperar sig. Men vad kan han väl
berätta om tyskt konsthandtverk eller
franskt, när han kommer hem?
Den nordiska spiralornamentiken kan
icke hava uppkommit genom sydöstligt
inflytande utan att hava föregåtts av
tämligen livliga förbindelser, varvid i
första hand just klädedräkten och vad
därtill hörer, husgeråd och
rumsinredning, blivit påverkade. Först så
småningom har smaken, påverkad och skolad
av vackra importföremål, utvecklats till
den speciellt nordiska, och till sist har
också det andliga livet, den religiösa
kulten rönt inflytande söder och sydost
ifrån. Kiviksmonumentets anknytning till
Hagia Triada-sarkofagen är ett allbekant
belägg på denna sistnämnda form av
kulturpåverkan.
HÅRNÄT FRÅN BORUM ESHÖJ.
PÄRLOR AV NORDISK BÄRNSTEN
FRÅN TREDJE SCHAKTGRAVEN I
MYKENE. Från i"j:e årh. f. Kr.
Det är tydligt att nordiska köpmän,
förande så dyrbara varor som bärnsten och
kanske trälar, i stor utsträckning sökt sig
söderut åtminstone tillMellaneuropa,
exempelvis till Ungarn, troligen ända till
Grekland. De hava inhämtat och hemma spridt
kännedom om levnadsformerna därnere
vid Medelhavet. Vid de nordiska
brasorna hava Söderns rika och lyckliga
människor varit ett ofta återkommande
samtalsämne. Med undran har man
åhört berättelser om deras sagolika pa
lats, med avund har man hört deras fina
dräkter och gyllne smycken beskrivas,
med alla sinnen på helspänn har man
lyssnat till skildringar av deras
offerfester, deras tjurstrider, deras heliga
dansfester på stenlagda lekvallar utanför
hövdingehusen.
Och lockade av alla hörsägner söka
Nordens folk alltmera medvetet tillägna
sig och efterhärma dessa
kulturföreteelser. På så sätt blir Medelhavskulturen
under det andra förkristna årtusendet
icke något från barbarvärlden isolerat
block utan en den då kända världens
centralkultur, från vilken moder och
tänkesätt emanera till periferierna, där man
andäktigt avlyssnar pulsslagen i den
stora kulturkroppens hjärta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
