Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin - Stockholms musikliv. Höstsäsongen 1918. En resumé och några synpunkter. Av William Seymer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN STOCKHOLMS TEATRAR
Var det meningen att flocken unga
damer skulle vara söt, så var den som
sig borde. Skulle flickorna åter bort se
ut som mandolinspelerskor av Picasso i
ansiktet, så var det galet.
Beaconsfield talar om unga män, som
förtärt så mycket fina vinsorter, att de blivit
leda på dem och övergingo till att dricka
dåliga. Kanske Hjalmar Bergman tror,
att vi sett så många äkta och gripande
dramer, att vi önska dylika, där allt klingar
oäkta. I så fall har han lyckats.
STOCKHOLMS MUSIKLIV
HÖSTSÄSONGEN 1918
EN RESUMÉ OCH NÅGRA SYNPUNKTER
Av WILLIAM SE YMER
f /V EN MUSIKALISKA
höst-I / 1 säsongen är tilländalupen,
V_-// / och det blir kritikerns
upp-’ gift att intaga en
bokförares plats för att hopsummera respektive
konti i huvudboken och genom lämpliga
utdrag söka ge en bild av den svunna
konsertperiodens vinster och förluster.
Av gammal tradition kommer
naturligtvis Operafi först. Man har denna
höst icke kunnat undgå lägga märke
till den alltför stora hänsyn,
institutionen tagit till den utländska, Stockholm
gästande publiken; vi har hugnats med
ideliga gästspel, sotn kunna vara nog
så intressanta, om de icke forceras
(vilket här varit fallet), och som nog
inbringa ekonomiska vinster, men vilka
dock icke alltid fa sin motsvarighet
på den konstnärliga sidan. Ett eklatant
bevis på Operans svaghet för vår
utländska publik gav den
festföreställning, varmed Operans 20-års jubileum
firades. En så rent nationell
högtidsdag borde ju, kan man tycka, givit
anledning till uppförandet av en ny
svensk opera — Rangströms
»Kronbruden», Peterson-Bergers
»Domedagsprofeterna» — eller någon av äldre datum,
men i stället hade tidpunkten befunnits
lämplig att lancera den unge wienaren
Korngolds enaktsoperor »Polykrates
ring» och »Violanta». Redan våren
rgi7 förbereddes marken genom
uppförandet av samme tonsättares
Sinfoni-etta och Violinsonat, men det enhälligt
kyliga mottagande, som i pressen kom
Fot. G. Felix, Paris.
MARIA KOUSNEZOVA.
107
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
