Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Johan Jolin. Några ord till hundraårsminnet. Av Nils Personne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NILS PERSONNE
annars hade det sannerligen varit för mycket
för folk, som blott är vant att njuta det roliga
i små portioner. — — De små sångstyckena
lyckades över förmodan.» Och hon tillägger
några rader längre ned: »Komediens författare
har just nyss ätit middag med oss och haft god
aptit på sylta och hafresoppa.
Det där som inkastades på scenen,
och som Marie Louise ej visste vad det
var, fick hon nog sedermera genom
Jolin reda på bestod av en lagerqvist
med följande vers:
Framåt! Bliv en gång lager kransen värdig!
Nu blott en kvist i en du bundit färdig.
Det var hans nyförvärvade väninna,
den intagande Emilie Högquist, som
sålunda ville uppmuntra den unge
nybörjaren.
Denna lagerkvist, säger Jo. Jo. gav
anledning till mina första bittra piller från
publicisterna. En tidning klandrade med skärpa —
och jag tillägger med rätta — detta sätt att
belöna en debutant, ty domslutet bör därvid
fällas av publiken och icke av den enskilda
tillgivenheten.
Innan året gått till ända fick han
njuta av ännu en triumf, då Svenska
akademien på sin högtidsdag tilldelade
honom sitt andra pris för skaldestycket
Fjällbruden. Påföljande sommar
åtföljde han Nils Almlöf och andra av
Kungliga teaterns artister på en turné
till Finland, då även »En komedi»
spelades med utomordentligt bifall, och från
det nya spelårets början den i juli hade
han tillfredsställelsen att vara välbeställd
aktör vid den Kungliga teatern.
Den 8 februari 1847 uppfördes av
den kungliga scenens förnämsta
skådespelare och till förmän för Nils Almlöf
Jo. Jo:s första större skådespel, Mäster
Smith eller Aristokrater äro vi alla, i
fem akter. Meningen med detta stycke
är att visa, hur högmodets onda ande
får makt icke endast med dem, som
förfädrens förtjänster en gång fört upp
på samhällets höjder, utan även kan
gripa andra samhällsklasser, och att var
och en har sitt sätt att yvas och
stoltsera. Mäster Smith hatar de förnäma,
men bröstar sig själv över sitt eget värde
som skicklig smed och rättskaffens
medborgare. Genom omständigheternas makt
bli omsider hans hat och hans högmod
kuvade och hans hjärta förkrossat. Flera
figurer, av vilka var och en framställer
olika former av högmodet, deltaga i
intrigens inveckling och lösning. Det hela
är ett skickligt gjort tendensskådespel,
fyllt av en mängd moraliska reflexioner,
genom vilka författaren klargör för
åskådarna sina egna tankar och åsikter, men
några för sig själva levande karaktärer
kan man väl svårligen säga att han
förmått skapa. Agnes Geijer skriver
den 15 februari till Adolf Hamilton:
I går voro vi — — på aftonen bjudna
att se Jolins nya pjäs —–. Den är både vacker
och rolig på sina ställen och hela tiden igenom
underhållande, ehuru bra lång — men något
för rörande och sentimental. Jolin själv spelar
förträffligt en smedsgesäll.
Om hans popularitet vid denna tid
vittnar bl. a. att hans porträtt prydde
kalendern Nordstjernan för 1847, där
även hans genomroliga monolog
Studentens majnatt förekom. »Mäster Smith»
lyckades särdeles mycket behaga sin tids
publik, det ansågs vara ett mästerverk,
och gick under årens lopp ett par och
fyrtio gånger. Detsamma blev
förhållandet med hans andra skådespel
Barn-husbamen eller Världens dorn, likaledes
i fem akter, som för första gången gavs
i januari 1849, även det såsom recett
för Nils Almlöf. Aftonbladet yttrade
då, att »herr Jolin är alljämt allmänhetens
gunstling».
Bägge dessa stycken ha sedermera
återupptagits på åtskilliga andra Stock-
150
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
