Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Kvinnor som stigbanare. Av Ellen Key
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sällskapen, så som de te sig i denna litterära
Emilie Carlén-biografi, ur vilken man dock
endast behöver taga fram namnen
Almqvist och Blanche för att genast få en
omild stöt ut ur idyllens område.
Maria Holmström skildrar även i snabba
drag Emilie Carléns ställning till sina
litterära medsystrar Fredrika Bremer och
friherrinnan Knorring. Och hon antyder
orsaken till att Emilie Carléns popularitet och
rykte under ett skede var så mycket
större än deras, vilket gjorde friherrinnan
syrlig men inte störde »mamsell Bremers»
förhållande till fru Carlén. Hon skildrar
det Carlénska hemmet vid Humlegårdsgatan
med dess många vänner och gäster, ända
till dess att Emilie Carlén drabbas av det
slaget att mista sin unge son Edvard, vars
begåvning lovade honom en lysande
framtid. Sorgen gjorde modern under flera år
tyst. När hon åter framträdde var det
med de böcker, som för nutiden äga det
största värdet, »Ett köpmanshus i
skärgården» och »Skuggspel», där Maria
Holmström fått sitt viktigaste stoff till
biografien.
Maria Holmström följer även under de
sista åren Emilie Carlén med samma
förståelse varmed hon förut skildrat hennes
ungdom i det goda föräldrahemmet. Denna sista
tid är mycket olik hennes lysande år i den
krets, som bildade det Aganippiska
sällskapet och det s. k. Frejakotteriet. Med
finkänslig varsamhet skildrar författarinnan
den gamla, alltmer ensamma fru Carléns
många egendomligheter.
Som allmänt omdöme gäller, att Maria
Holmström här visar en blick för det
väsentliga, en förmåga av sammanfattning och urval
av det betecknande, som ställa denna bok
främst bland de fyra av henne utgivna
monografierna. När man slutat den, har man
verkliga intryck av livet i det gamla Strömstad
och det aktade fädernehemmet, av 1830-
och 40-talens författarvärld, av det 6-åriga
skedet av sorg och grubbel efter sonens död
julnatten 1852 och slutligen av hennes
seconda primavera, då de nyss nämnda
arbetena framträdde. Varje avsnitt får samma
jämna och milda belysning. Biografen
dömer aldrig, endast berättar på sitt
flärdfria, försynta sätt. Hon håller städse sig
själv i skuggan, en anspråkslöshet som får
sin rika belöning därigenom att det
skildrade föremålet framträder varken förskönat
eller förfulat utan med en enkel ärlighet,
som man litar på.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
