Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Kvinnor som stigbanare. Av Ellen Key - Peterson-Bergers "Domedagsprofeterna" på operan. Av Julius Rabe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KVINNOR SOM STIGBANARE
sin enda tankes tjänst. Denna offertjänst
bildar bokens bakgrund. Mot denna teckna
sig människorna — Gligor Vassilie och
hans blomlika dotter, Anuce, som giftes
bort med den myndige byfogden Gavrila
Brinda, vars son hon älskar och som älskar
henne. Detta förhållande tecknas med
sådan kyskhet att ett barn kan få boken i
sina händer. Den, som har sinne för äkta
poesi, bör ej gå den lilla boken förbi. Den
har en färg, en doft lik vitsippornas om
våren och ger samma rörande intryck som
dessa förgängliga drivor. Någon skrev
om vitsipporna att de äro synliga
snyftningar: den unga modern vårens
snyftningar över att nödgas dö så tidigt. Orden
runnö mig i minnet när Anuces
oskuldssjäl av Elsa de Szasz’ varsamma hand ställes
i vår åsyn. Blomma, gråta och dö var
hennes hela saga. Den som vill drömma
om fjärran bygder och forna tiders liv, det
för århundraden sedan — d. v. s. det före
världskriget — bör unna sig en stund i
Templet på berget.
PETERSON-BERGERS
"DOMEDAGSPROFETERNA" PÅ OPERAN
Av JULIUS RABE
’ED PETERSON-BERGERS
Domedagsprofeterna — som
hade sin premiär på operan i
Stockholm den 21 februari —
har den svenska musikdramatiken fatt sitt
första »musikaliska lustpel».
»Musikaliskt lustspel» — detta ord har
anda sedan Richard Wagners stora reform
betecknat ett av musikdramatikens mest
brännande problem. Skulle det nya
musikdramats symfoniska tyngd kunna bäras
upp endast av en handling, som i likhet
med »Nibelungens ring», »Tristan» och
»Parsifal» vore bärkraftig genom en
metafysisk symbolik? Skulle den
musikdramatiska formen i dessa verk vara tjänlig blott
för den syntes av olika konstarter, filosofi
och — sist men icke minst — religion,
som Wagner åsyftade med sitt
»Gesamt-kunstwerk?» Skulle icke den högre
musikaliska uttrycksfullhet, som denna form
möjliggjorde, även kunna tagas i anspråk
för och komma till godo en ämneskrets
av mindre högtsträvande och högtravande
karaktär? Skulle icke den komiska operan,
som Mozart i sin »Figaro» lyft till en
sådan höjd av sann mänsklighet och ädel
musikalitet, finna nya utvecklingsmöjligheter
i det wagnerska musikdramats musikaliska
form?
Wagners lösning av detta problem, vars
betydelse han först av alla själv insåg,
heter »Mästersångarne i Nürnberg». Men
denna lösning var icke absolut, den visade
icke vägen till löftets land — i varje fall
har ännu ingen på den vägen hittat dit.
Det förlösande ordet har icke blivit sagt.
Endast tvenne komiska operor resa sig
över den allestädes närvarande
medelmåttan: Verdis »Falstaff» och Carl Nielsens
»Maskerade». Den förra har med sin
sentimentfria, intellektuella psykologi och
rent cerebrala lek med former kommit att
stå isolerad i den allmänna utvecklingen,
den senare anknyter direkt till Mozart,
och kommer oss därför i detta
sammanhang icke vid.
Med »Domedagsprofeterna» har
Peterson-Berger således givit sig i kast med en
stilistisk uppgift av väldiga mått och av
allmänt konsthistoriskt och konstteoretiskt
intresse. Han har icke kompromissat för
att göra det lättare för sig, med stor
skärpa har han formulerat sitt problem
och med den honom egna en smula
okritiska oförskräcktheten gripit sig an med
dess lösning. Och hans princip blir: de
handlande personernas ord skola »framsägas
med musikalisk fixering av rytm, tidmått
och tonhöjder, och hela handlingen
ledsagas av orkesterspel i den mån
stämningen kräver». Det behöver icke närmare
utföras, att detta program innebär en
stegring av de Wagnerska principerna såväl i
fråga om talsången, som för Wagner var
något betydligt mer än ett till tonhöjd
173
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
