Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Om modern ärftlighetsforskning med särskild hänsyn till människan. Av H. Lundborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H. LUNDBORG
samma art, såsom ärter, bönor o. a. — han
arbetade även med bin —, och härunder kom
han, tack vare klarheten i sin tankegång, sin
sällsynt goda iakttagelseförmåga och sina väl
genomtänkta och utförda försök, till de viktiga
rön och slutsatser, som vi nu bruka
sammanfatta under namn av de Mendelska reglerna.
De viktigaste punkterna av Mendels lära
kunna sammanfattas sålunda:
a) Arvsmassan hos de levande
organismerna består av ett mer eller mindre stort
antal arvsenheter eller gener.
b) Vid korsning framträda eller dominera
i första generationen vissa egenskaper
undanträngande andra, som betecknas sotn vikande
(.recessiva). Olika arvsenheter std pd detta sätt
i motsatsförhdltande till varandra, bildande
olika egenskapspar.
c) Bastardernas könsceller (eller gameter,
som de kallas) äro i ärftlighetshänseende rena,
d. v. s. de äro ej bärare av mer än en
egenskap tillhörande samma egenskapspar.
Klyvningen av gameterna hos bastarderna sker efter
bestämda regler. De enklare fallen äro fullt
utredda; med de mera komplicerade arbetar
forskningen energiskt f. n.
d) Nya kombinationer av egenskaper
upp-std i olika växling hos olika individer. En
organism är enligt mendelismen en summa av
egenskapsenheter, vilka ät vas oberoende av
varandra. Ärftlighetsforskningen kan pd grund
härav uppfattas som en analytisk metod, med
vars hjälp man med tiden kan nd fullständig
kunskap rörande antalet och arten av de olika
egenskapsenheter, som tillsammans utgöra
individen, d. v. s. dess konstitution.
Åren 1866 och 1870 publicerade
Mendel sina rön, men de väckte den
tiden ingen uppmärksamhet alls; de
råkade i fullständig glömska. Icke ens
de främsta naturforskarna på hans tid,
såsom t. ex. Nägeli, synas ha förstått
innebörden av hans upptäckter.
Först år 1900 kommo de till heders,
då tre botanister i olika länder,
nämligen österrikaren v. Tschermak,
holländaren de Vries och tysken Correns,
gjorde liknande iakttagelser, varvid
Mendels tidigare försök kommo i
dagen.
Och nu var tiden mogen. I biolo-
giska kretsar fick man snart klart för
sig, att här förelåg epokgörande uppslag,
som det gällde att vidare följa. Ett
energiskt och målmedvetet arbete har
sedan dess utförts i skilda länder, och
man är sysselsatt med att tränga allt
djupare in på detta område för att
klargöra dunkla frågor.
I oktober 1910 avtäcktes i Brunn
under stora hedersbetygelser ett monument
till Mendels ära. En talrik samling
forskare från olika delar av världen
hade infunnit sig för att bringa sin
hyllning åt minnet av den geniale
munken, vilken för alla tider inristat sitt
namn i vetenskapens historia.1
En annan grupp inom den
experimentella skolan utgöres av sådana
forskare, som söka utreda orsakerna till
uppkomsten av ärftliga variationer, ett
högeligen viktigt kapitel, som vi
återkomma till längre fram.
Professor Einar Sjövall i Lund har i sin
läsvärda bok om Alkoholen som sjukdomsorsak
(1916) på ett översiktligt och kortfattat sätt
redogjort för arvsbegreppet. Vi anföra därur
följande:
• Den moderna ärftlighetsforskningen
utmärker sig för det första därigenom, att den
förlägger det naturvetenskapliga arvsbegreppet
icke till de kännemärken, som prägla den
utvecklade individen, utan till hans »inre
konstitution», hans anlag. Den äldre
ärftlighetsforskningen, liksom även den alltjämt rådande
populära åskådningen, talar om, att man ärver
ett visst utseende, en viss kroppsbyggnad, en
själsegenskap, och att t. ex. den och den
sjukdomen är ärftlig. Den moderna
ärftlighetsforskningen däremot fasthåller med konsekvent
stränghet, att det endast är anlaget, den i
organismen inneboende utvecklingsgrunden, som
är den verkligen ärvda. Det skulle vid första
påseende kunna tyckas, som om denna
åsiktsskillnad betecknade föga mer än en strid om
1 Robert Larsson har uti sin intressanta
bok: »Läst och återgivet» (Malmö 1915)
lämnat bland mycket annat en kort men helgjuten
bild av Mendels livsgärning, till vilken vi i
övrigt kunna hänvisa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
