Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Vem hon var. Ett Wertmüllerporträtts historia. Av Ernst E. Areen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERNST E. . AR EEN
Den kungliga tillåtelsen att få resa
hem tog hon emellertid ej omedelbart
i anspråk utan stannade ännu någon tid
utomlands samt företog bl. a. en
av-stickare till Italien. Där tycks hon under
sitt uppehåll i Rom hava tjusat till den
trots sina sjuttio vårar alltjämt lika
oför-brännelige flickjägaren kardinal Bernis,
som i ett brev till Fredenheim sökte
närmare underrättelser om hennes person.
Sommaren 1786 kom Charlotte
Eckerman tillbaka till Stockholm men
återinträdde icke vid teatern, där dock hennes
dramatiska talang borde hava kunnat
skaffa henne en framstående och aktad
ställning, utan fortsatte att föra kurtisanens
föga hedersamma liv. I sina memoarer
uppger Hochschild att höga vederbörande
icke generat sig för att använda henne
som politisk spion, ty under de sista
åren av sitt liv uppbar hon »666 rdr
årligen av polismedlen under titel att
espionera ministrarna». Denna
»fosterländska» mission synes hon så till vida
hava tagit på allvar, som hon vid sitt
hastigt timade frånfälle 16 januari 1790
»entretenerades av holländske ministern
van der Bork uti dess hotell i
Stockholm.»1
Låtom oss nu se vad Wertmüllers
kassabok och korrespondens hava att
meddela om den farliga sirenens porträtt.
Den unge svenske målarens
konstnärsrykte stod 1784 på sin middagshöjd.
Den 31 juli detta år blev han enhälligt
invald i franska konstakademien, en i
betraktande av hans ungdom och
främmande härkomst mycket smickrande
utmärkelse, och under sitt Parisbesök
vid samma tid utverkade konung Gustav
åt honom det hedrande uppdraget att
måla Marie Antoinettes porträtt. Enligt
anteckningarna i kassaboken kunde han
1 Anteckning av D. G. Necher vid
Charlotte Eckermans porträtt i Kungl, biblioteket.
även glädja sig åt talrika och lukrativa
beställningar inom den högsta franska
societeten,1 och då Sveriges ambassadör,
frih. Erik Magnus Stael von Holstein,
var hans specielle gynnare, bör man icke
förvåna sig över att de svenskar, som
tillfälligtvis uppehöllo sig i Paris, lätt
hittade vägen till hans ateljé.
Under juli månad 1784 var det som
Wertmuller målade det bekanta
porträttet av Armfelt i »skytisk dräkt»,
vilket, såsom Levertin ganska giftigt
anmärker, onekligen gör den värde
baronen »bra nog lik en cirkusartist», men
som föll beställaren så i smaken, att
han lät konstnären utföra två kopior av
detsamma, vilka blevo färdiga i
november samma år. Av följande brev 2 från
Armfelt till Wertmuller, daterat
Drottningholm 17 september 1784, framgår vidare,
att Gustav Maurits före sin hemresa
beställt ett porträtt av Charlotte Eckerman,
och att den ena kopian av hans eget
varit avsedd som pendant till detta.
Episteln inledes med en tacksägelse för
ett par utkast till porträtten, som
Wertmuller nyligen hemsändt:
»Recevez mes remercimens monsieur
pour votre lettre et les deux desseins
que vous avez bien voulu m’envoyer.
Le potrait de Madame Ahlgren est dans
un gout charmant, 1’original du mien
est trop beau qu’on y touche, ainsi
vous voulez bien mettre un gilet au
Second,3 je crois que c’est tous que je
puis faire pour me regler apres le
jugement d’un public moderne ... J’attend
1 W. porträtterade bl. a. den franske
utrikesministern greve de Vergennes och hans
familj.
s Alla citat återgivas med originalens
stavning och interpunktering.
3 Armfelts omgivning fann honom en smula
för naken i den antika maskeradkostym, han
bär på porträttet, varför Wertmüller brevledes
föreslagit att iföra bilden ett gult livstycke.
200
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
