Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Tre moderna svenska humorister. Av Artur Möller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRE MODERNA SVENSKA HUMORISTER
Av ARTUR MOLLER
JÖRGEN.
/ DEN kanske enda riktigt
all-^ / varliga artikel som Bernhard
J Palmær lämnat efter sig, den
V––’ mycket metafysiska undersök-
ningen av löjets natur, tar han till
utgångspunkt tre teser till vilka tidigare
spekulanter över ämnet kommit:
1:0 Att det löjliga uppkommer genom
en stegrad väntans upplösning i intet. 2:0
Att det uppkommer genom kontrasten och
motsägelsen mot det vanliga, och 3:0 att
det uppkommer ur det orimliga och är ett
åskådligt oförstånd.
Mot första satsen gör Palmær den
befogade invändningen, att mången stegrad
väntans upplösning till intet kan vara ganska
smärtsam, och mot nummer två, att
»kontrasten stundom väcker äckel, stundom
framkallar känslan av det sublima».
Hade författaren till Eldbränder och
gnistor bland sitt erfarenhets material haft
att tillgå den originellaste och kvickaste
humorist den svenska publiciteten ägt efter
honom, skulle han dock bestämt ha
medgett, att åtminstone »motsägelsen mot det
vanliga» kan innebära en outsinlig källåder
till löje. Det är någonting liknande Jörgen
själv menar, när han definierar humorn,
enkannerligen sin egen, som »konsten att
mäta med snabba och oväntade mått».
Den humoristiska synen på tillvaron
skulle då bli motpolen till den
konventionella och banala. Men ingen lär väl kunna
tillerkännas rang och värdighet av humorist
endast på den grund att hans idéer gå
stick i stäv mot gängse bondförstånd. Det
som gör dem fängslande är den inre
konsekvens som sammanhåller dem till en
originell världsbild, och — framför allt —
det temperament som färgar dem och gör
dem levande.
När man talar om Jörgen som svensk
humorist får man alltså taga båda orden i
vidsträckt bemärkelse. Ställer man som
Heidenstam gjort det i Klassicitet och
ger-manism satirikern som humoristens mer
aristokratiske och romanske motsats, far
Jörgen utan tvivel hänföras till den förra
kategorien. Det är en skarp och etsande
vätska, hans humor, laddad med många
röda blodkroppar, och han är totalt
främmande för det fullkomligt likgiltiga och
opartiska kallgrin åt alla håll som väl
skulle känneteckna den renodlade
humoristen.
Inte heller går det att understryka
ordet svensk. Hela hans livsgärning var väl
fasthellre en fyrtioårig outtröttlig reaktion
mot det genomsnittssvenska i last och dygd,
i institutioner, tänkesätt, sedvänjor och
matlagning.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
