Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Svenska romaner och noveller. Av Sverker Ek - En vardagskväll. Av Erik Lindorm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
se vilken behållning jag fått efter läsningen
och analysen av så många böcker. De
flesta lämna mig i det hela likgiltig, så
vida de icke rent av väcka min motvilja.
Men där finns ändå inte så få, som fäst
sig i min föreställning. Jag börjar med
det enklaste och därför kanske varaktigaste
intrycket. Fyra böcker har jag lärt mig
hålla riktigt av, och det är Hans Larssons
Idéerna i Stabberup, Dan Anderssons De
tre hemlösa, Jarl Hemmers Förvandlingar
och Joel Haugards Ann Dayot. Också
vissa sidor i Selma Lagerlöfs Bannlyst gå
direkt till mitt hjärta. En allvarlig men
mindre personlig beundran ägnar jag Siwertz’
Noveller och Lydia Wahlströms Daniel
Malmbrinck samt delvis Hjalmar Söderbergs
Jahves eld och Hjalmar Bergmans En döds
memoarer. Betänker jag ytterligare, att jag
ej haft tillfälle att anmäla vissa av årets bästa
böcker, som t. ex. Elin Wägners Åsa-Hanna,
så finner jag ej längre skäl för den
svartmålning, varmed jag började min översikt.
I själva verket befinner sig vår
litteratur i en övergångsperiod, som är rätt
svår att överblicka. Gamla märken stå
inte, och det nya kommer så sporadiskt,
att man knappast vet, att det redan gjort
en verklig insats. Av de fyra böcker jag
håller av och de två jag odelat beundrar
ha fem skrivits av författare som ej uppträdt
som prosaskildrare före 1914. Där bli ju
ändå några gamla däribland, men både
Hans Larsson och Lydia Wahlström
framträda föryngrade i sin skönlitterära
produktion. Lägger man nu till de fem nämnda
Martin Koch, Pär Lagerkvist och Elin
Wägner och kanske ännu något namn, så
måste man medge att de unga ha rätt att
se tillbaka på goda böcker och verkliga
ansatser, även om nästan ingen har en
lång och stark produktion att bygga på
eller slumra över. Jag tror därför att
vår litteratur är stadd i framväxt, även
om det ännu är för tidigt att profetera om
skörden.
Det är en vanlig vardagskväll
med mänskosorl och hundars skäll,
med svarta skarors trötta tramp
på hemväg efter dagens kamp.
Hör spårvägstrådens melodi,
se ljusreklamens röda skri!
Och under kallgrönt båglampsblink
går lasten i sitt färska smink.
Det är en vanlig vardagskväll,
och livets ton är vardagsgäll.
Varför är jag så ångestfull?
Det är för människornas skull.
Hur lojt de födas, slappt de dö
och stå vid usla brunnar kö,
fast vintergatans vita släp
högt tindrar över jordens skräp.
Tung är, o mänsklighet, din färd
i smutsens och i sorlets värld.
Fast över taket på ditt hus
står milliarder solars ljus
kan du ej hålla själen ren
i deras sekeldjupa sken.
Hör, rymden sjunger segersäll!
På jorden är det vardagskväll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
